Sammandragna pupiller, som också kallas miös, innebär att pupillen blir onormalt liten. Detta kan vara en helt naturlig reaktion, men i vissa fall kan det också signalera ett underliggande hälsoproblem. Här går vi igenom de vanligaste orsakerna.
När ögat utsätts för starkt ljus drar sig pupillen samman automatiskt för att begränsa mängden ljus som når näthinnan. Detta är en normal och skyddande reflex som alla människor har.
Flera mediciner kan orsaka sammandragna pupiller som biverkning. Framför allt opioider, som morfin och oxikodon, är kända för detta. Även vissa ögondroppar, exempelvis pilokarpin, används medvetet för att dra ihop pupillen vid behandling av ögonsjukdomar.
Tillstånd som Horners syndrom och förlamning i den tredje hjärnnerven (nervus oculomotorius) kan störa de nervbanor som styr pupillstorleken. Detta kan leda till att pupillen drar sig samman, ofta bara i ett öga, vilket kan vara ett viktigt diagnostiskt tecken.
Opioider som heroin ger typiskt mycket små pupiller, ofta kallade "nålsticks-pupiller". Andra substanser kan påverka pupillstorleken genom att rubba balansen i nervsystemet, vilket gör att pupillreaktionen förändras.
Allvarliga huvudtraumor kan skada nerverna eller de hjärnområden som ansvarar för pupillkontroll. En ojämn eller sammandragen pupille efter en huvudskada kan vara tecken på allvarlig skada, till exempel tryckstegring i hjärnan, och kräver akut vård.
När det parasympatiska nervsystemet aktiveras – antingen genom läkemedel eller genom kroppens egna fysiologiska reaktioner – signalerar det till pupilmuskeln att dra ihop sig. Detta är en del av kroppens autonoma reglering av synen.
Det är viktigt att komma ihåg att sammandragna pupiller ofta är en normal fysiologisk reaktion, till exempel i starkt ljus. Upplever du dock en plötslig eller bestående pupillsammandragning, särskilt tillsammans med andra symtom som huvudvärk, synrubbningar eller förvirring, bör du kontakta en vårdgivare för korrekt diagnos och behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online