Både centrala och perifera vestibulära störningar förknippas med yrsel – känslan av att omgivningen rör sig fastän den står stilla, samt en upplevelse av att allt snurrar. Utöver dessa gemensamma drag skiljer sig dock orsakerna, behandlingarna och många av symtomen åt markant mellan de två tillstånden. Här går vi igenom de viktigaste skillnaderna.
Perifert vestibulära besvär åtföljs ofta av kraftigt illamående och kräkningar som kommer samtidigt med yrselattackerna. Det centrala vestibulära tillståndet brukar däremot inte ge något uttalat illamående.
Patienter med central vestibulär störning och ryckiga ögonrörelser (nystagmus) upplever vanligtvis ingen trötthet till följd av besvären. Vid perifert vestibulära tillstånd är trötthet däremot ett vanligt förekommande symtom.
Vid en central vestibulär störning kan synen bli suddig eller dimmig. Detta symtom förekommer normalt inte hos dem som lider av perifera vestibulära besvär.
Perifert vestibulära besvär kopplas här till muskulär svaghet och förlamningstillstånd. Det centrala vestibulära tillståndet kan däremot bero på flera olika faktorer, exempelvis åldrande, infektioner, huvudskador, blodsjukdomar samt vissa läkemedel.
Ett centralt vestibulärt tillstånd behandlas genom att åtgärda den underliggande orsaken, oftast i kombination med balansträning och övningar som stärker kroppens stabilitet. Perifera vestibulära besvär går i regel över av sig själva inom sex till tolv månader.
Kort sagt delar båda tillstånden yrseln och känslan av att omgivningen snurrar, men de skiljer sig tydligt åt när det gäller illamående, trötthet, synpåverkan, bakomliggande orsaker och behandlingsväg. Upplever du återkommande eller svår yrsel är det alltid klokt att kontakta vården för en korrekt diagnos och rätt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online