Kroniska eller återkommande öroninflammationer uppstår till följd av bakterier, inflammation och vätskeansamling i örat och kan i värsta fall leda till bestående skador på örat och permanent hörselnedsättning. De tre vanligaste formerna är kronisk mellanöratsinflammation (kronisk otitis media), sekretorisk otitis media samt yttre öroninflammation (otitis externa).
Örat delas in i tre huvuddelar: den yttre hörselgången, mellanörat – den vanligaste platsen för infektioner – samt innerörat, där hörselnerven och balansorganet finns. Trumhinnan, ett tunt membran, skiljer det yttre örat från mellanörat.
Mellanörat står i förbindelse med näsans baksida via örontrumpeten (Eustachius rör). Denna kanal utgör samtidigt en väg för bakterier och virus att ta sig från mun och svalg upp i örat och där orsaka infektion.
Kronisk otitis media är en återkommande eller långvarig infektion som ger inflammation i örat. Symtomen inkluderar hål i trumhinnan, ärrbildning eller nedbrytning av hörselbenen, kronisk flytning från örat samt inflammation som kan erodera balansgångarna, hörselsnäckan (cochlea) eller ansiktsnerven. Tillståndet uppstår ofta när örontrumpeten blir blockerad från nässidan. Behandlingen består av antibiotika, örondroppar och ventilationsrör.
Läkaren rekommenderar operation om patienten har täta infektioner eller om trumhinnan har tagit större skada. Under operationens första fas avlägsnas onormal vävnad, varefter skadade områden rekonstrueras, trumhinnan lagas och hörseln förbättras. Eftersom infektionen kan återkomma är regelbundna kontroller viktiga för att säkerställa en lyckad läkning och för att förebygga nya infektioner genom regelbunden rengöring av örat.
Sekretorisk otitis media orsakas vanligtvis av en tidigare öroninfektion, gastroesofageal refluxsjukdom eller en blockerad örontrumpet. Tillståndet uppträder oftast efter en akut mellanöratsinflammation, då vätska har samlats bakom trumhinnan och behöver dräneras. Detta kan inträffa även efter att den akuta infektionen har läkt ut, och besvären kan återkomma om de inte behandlas ordentligt.
Sekretorisk otitis media ger ibland ingen smärta alls men kan ändå försämra hörseln. Tillståndet läker ofta ut av sig själv, och rutinbehandling med antibiotika eller andra läkemedel har sällan någon effekt. Tyvärr kan infektionen bli kronisk eller återkomma så ofta att dräneringsrör (öronrör) måste sättas in för att avlägsna den ansamlade vätskan och förebygga ytterligare infektioner. Öronrör är en viktig del av en framgångsrik återhämtning – utan dem kan infektionerna fortsätta och orsaka permanent hörselnedsättning.
Otitis externa är en infektion i den yttre hörselgången. Vanliga symtom är öronsmärta, flytning från örat, känslighet för tryck och beröring samt klåda. Tillståndet orsakas ofta av skada på hörselgången, exempelvis vid rengöring med bomullspinnar, och fortsätter skadan kan infektionen övergå i ett kroniskt stadium.
Behandlingen består av noggrann rengöring av örat utförd av läkare, antibiotiska örondroppar, svampdödande droppar samt kortisonpreparat mot klådan. Om infektionen inte läker ut kontrollerar läkaren vanligtvis andra orsaker, såsom svampinfektioner (som är resistenta mot antibiotika), mellanöratsinfektioner, perforerad trumhinna samt hudsjukdomar som orsakar inflammation.
Vissa öroninfektioner läker ut av sig själva, men antibiotika kan vara nödvändigt. Receptfria smärtstillande medel och ordinerade örondroppar lindrar irritationen och inflammationen som infektionen orsakar. Vid återkommande besvär kan en operation för att sätta in öronrör hjälpa till att minska trycket och vätskeansamlingen i örat. Metoden åtgärdar ofta hörselnedsättningen och minskar dessutom frekvensen av nya infektioner.
För att diagnosticera återkommande öroninflammation krävs regelbundna undersökningar av örat. Läkaren kan behöva avlägsna öronvax för att kunna se ordentligt och använder därefter ett otoskop för att granska örat inifrån. Otoskopet avslöjar tecken på skada, avgör om en infektion föreligger och utesluter samtidigt en perforerad trumhinna. Läkaren kan även använda ett pneumootoskop, som blåser in luft i hörselgången och gör det möjligt att mäta trycket mot trumhinnan.
Läkare kan också använda en liten sond vid en undersökning som kallas tympanometri. Metoden granskar hörselgången, upptäcker vätska i mellanörat och visar om något blockerar örontrumpeten. I vissa fall kan vätska behöva sugas upp ur örat för att identifiera vilken bakterie som orsakar infektionen och för att lindra smärtan.
Hörtester används för att bedöma om de upprepade infektionerna har påverkat hörförmågan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online