Ménières sjukdom är en sjukdom i innerörat som orsakar återkommande yrselattacker och en gradvis försämrad hörsel. Sjukdomen beror på en utvidgning av det lymfatiska systemet i innerörat, vilket stör dräneringen av endolymfa – den vätska som fyller hörsel- och balansorganen. Ménières sjukdom drabbar vanligtvis bara ett öra och kan behandlas med såväl medicinska som kirurgiska metoder.
Det främsta målet med medicinsk behandling av Ménières sjukdom är att sänka trycket i innerörat. Vissa fall av sjukdomen tros orsakas av herpes simplex-virus. Acykloguanosin (aciklovir) är ett antiviralt läkemedel mot herpesinfektioner som har visat lovande resultat vid behandling av Ménières sjukdom. Läkemedlet är mest effektivt i tidiga skeden av sjukdomen, eftersom det kan hejda sjukdomens utveckling men inte läka skador som redan har uppstått.
Långvarig användning av acykloguanosin kan också vara fördelaktigt för att förhindra ytterligare skador från herpes simplex-viruset. Herpesvirus kan ligga vilande i nervceller under lång tid, och en kontinuerlig behandling med acykloguanosin kan hindra viruset från att aktiveras igen. Läkemedlet kan dessutom verka mot olika stammar av herpesvirus, vilka kan orsaka olika typer av skador på örat.
Det förhöjda trycket i innerörat kan även behandlas med flera olika typer av läkemedel, bland annat antikolinergika, antihistaminer, diuretika (vätskedrivande medel) och kortikosteroider. Diazepam (Valium) kan också användas vid Ménières sjukdom genom att dämpa balansorganets aktivitet och därigenom lindra yrseln.
Om medicinsk behandling inte ger tillräcklig effekt kan kirurgi övervägas för att eliminera yrseln som orsakas av Ménières sjukdom. Detta betraktas dock i allmänhet endast som en sista utväg, eftersom ingreppen leder till permanent förlust av balanssinnet i det drabbade örat.
En labyrintektomi är en procedur där ett kemiskt ämne, exempelvis gentamicin, injiceras i örat. Detta förstör balansorganet (vestibularapparaten) som ansvarar för balanssinnet. Ett alternativ är en vestibulär neurektomi, där kirurgen genotar den nerv som överför balansinformation till hjärnan. Dessa ingrepp påverkar inte balanssinnet i det andra örat, men de skyddar inte heller mot fortsatt hörselnedsättning orsakad av sjukdomen.
Kirurgi kan dessutom ge tillfällig lindring av symtomen genom att avlasta trycket på säcken för endolymfa (saccus endolymphaticus). Detta minskar vanligtvis förekomsten av yrselattacker på kort sikt, men påverkar varken sjukdomens långsiktiga förlopp eller hörselnedsättningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online