Myringoplastik och tympanoplastik – så rekonstrueras en skadad trumhinna

Myringoplastik – reparation av en sprucken trumhinna

En myringoplastik är ett kirurgiskt ingrepp som syftar till att rekonstruera en sprucken eller skadad trumhinna. Vid operationen lagas hålet i trumhinnan med en liten vävnadsplatta, som kan tas från olika material – exempelvis patientens egen vävnad (ofta från muskelfascia bakom örat), donerad vävnad eller ett syntetiskt material.

Ingripet utförs vanligtvis som en dagkirurgisk procedur och tar ungefär en timme att genomföra. Patienten får lokalbedövning för att bedöva området runt örat. Kirurgen gör sedan ett litet snitt i hörselgången, avlägsnar eventuellt skadad vävnad och placerar plattan över hålet i trumhinnan, där den fästs säkert på plats.

Efter operationen behöver patienten bära ett förband över örat i några dagar och undvika att vatten kommer in i örat, till exempel vid duschning och simning. Örat kan kännas ömt i några veckor, men de flesta patienter återhämtar sig helt och får förbättrad hörsel.

Tympanoplastik – omfattande rekonstruktion vid svårare skador

Tympanoplastik är ett mer omfattande kirurgiskt ingrepp som används när trumhinnan är allvarligt skadad eller när även de små hörselbenen i mellanörat påverkats. Vid denna procedur avlägsnas hela eller stora delar av den skadade trumhinnan och ersätts med en ny, konstruerad av patientens egen vävnad, donerad vävnad eller syntetiskt material. Ofta repareras samtidigt hörselbenkedjan om det behövs.

Ingripet görs oftast som dagkirurgi men kan ta flera timmar att genomföra. Patienten får narkos (generell anestesi) för att sova under hela operationen. Kirurgen gör ett snitt i hörselgången eller bakom örat, tar bort den skadade trumhinnan och fäster sedan den nya trumhinnan säkert på plats.

Eftervård och återhämtning

Efter båda typerna av ingrepp behöver patienten bära förband över örat i några dagar och hålla örat torrt under läkningsperioden. Det är vanligt att örat känns ömt i flera veckor, och uppföljningsbesök hos läkare krävs för att kontrollera läkningen. De flesta patienter gör en fullständig återhämtning, och framgångsgraden för dessa operationer är generellt hög – särskilt hos yngre patienter utan pågående öroninflammationer.