Rost är ett fjällande ämne som kallas järnoxid och som korroderar och förstör metallföremål genom oxidation, särskilt i salta eller fuktiga miljöer. Rost i sig är inte farligt, men om någon trampar på en rostig spik eller skär sig på ett rostigt föremål kan det få allvarliga konsekvenser. En mindre infektion i såret är det minsta den skadade behöver oroa sig för – hotet om stelkramp eller till och med kallbrand är betydligt allvarligare.
Alla rostiga sår som inte vårdas ordentligt kan bli infekterade. Stickskador är särskilt utsatta, eftersom de lätt lämnar rostrestar kvar i ett djupt sårförlopp som kanske inte upptäcks, vilket gynnar infektion. Ofta fungerar rosten ungefär som en träflisa och arbetar sig ut genom heden av egen kraft. Andra gånger blir den kvar i såret och bidrar till infektion.
Rätt sårvård efter en skada beror på skadans storlek. Är såret litet räcker det oftast att tvätta det noggrant med tvål och vatten, behandla med antibakteriell salva och täcka med plåster eller förband. Större sår bör undersökas av läkare, eftersom de kan kräva debridering (borttagning av smuts, rost eller andra föroreningar) eller till och med suturering. Läkarhjälp krävs dessutom alltid om den skadade inte fått stelkrampsvaccin eller boosterdos under de senaste fem åren.
En begynnande infektion i ett rostigt sår syns tydligt även för en lekman. Vävnaden runt såret blir röd, svullen och inflammerad. Smärtan ökar gradvis och man kan se en tjock, vitaktig vätska som kallas var. En del personer med infekterat sår får lätt feber och känner sig trötta och utmattade.
Ett snabbt besök hos läkare eller på akutmottagning behövs. Såret måste behandlas på nytt och patienten får vanligtvis antibiotika i tablettform. Infektioner som lämnas obehandlade blir bara värre. Vid detta tillfälle föreslår läkaren också stelkrampsvaccination om patienten saknar giltigt vaccinationsskydd.
När ett rostigt sår har blivit infekterat och lämnas obehandlat förvärras tillståndet. En ignorerad infektion ger hög feber, mängden var ökar och åtföljs av en obehaglig lukt. Lymfkörtlar svullnar och sårvärken blir nästan outhärdliga. Nu är ett besök på akutmottagningen nödvändigt, eftersom vanlig behandling med bredspektrumantibiotika i tablettform kanske inte längre räcker.
Det kan bli nödvändigt att den skadade läggs in på sjukhus och får intravenös antibiotikabehandling. Såret behöver ofta ytterligare debridering, och ibland måste ett dränage läggas in för att tömma varan. Om infektionen fortsätter att ignoreras leder det slutligen till vävnadsdöd, så kallad kallbrand (gangrän). Kallbrand är en komplikation av okontrollerad infektion som förstör vävnad. Utöver sjukhusvård och intensiv antibiotikabehandling kan då amputation av drabbade kroppsdelar bli nödvändig. Har infektionen spridit sig till blodet – blodförgiftning (sepsis) – kan en bakterieinfektion i hela kroppen uppstå, vilket i värsta fall leder till döden.
Trots vad många tror kan nästan vilken stickskada eller öppen skada som helst orsaka stelkramp, men sjukdomen förknippas ofta just med rostiga sår. Stelkramp är en allvarlig bakterieinfektion som orsakas av bakterien Clostridium tetani och som kommer in i kroppen genom ett sår eller en stickskada.
Symtomen på stelkramp kan börja mellan två veckor och två månader efter skadan. De inkluderar huvudvärk och kramper i käkmuskulaturen, vilket gett sjukdomen sitt alternativa namn "käklås" (lockjaw). När giftet sprider sig genom kroppen drabbas snabbt fler muskler, exempelvis i nacke, armar, ben och buk, och det kan också ge upphov till kraftiga krampanfall. Personer som insjuknar i stelkramp behöver oftast vårdas på sjukhus i flera veckor, eftersom tillfrisknandet går långsamt.
Komplikationerna kan vara allvarliga och omfattar långvarig muskelstyvhet och ömhet, lung- och andningsproblem, låg bentäthet, lungemboli (blodproppar i lungorna), arytmier (onormal hjärtrytm), högt blodtryck, lunginflammation samt i värsta fall dödsfall. Stelkramp, som en gång var utbrett, är numera ovanligt i vaccinerade befolkningar sedan vaccinet utvecklades på 1940-talet. I USA är dödligheten i stelkramp cirka 3 av 10 drabbade, främst bland personer som är otillräckligt vaccinerade eller helt ovaccinerade. Sjukdomen är fortfarande relativt vanlig i utvecklingsländer med begränsad tillgång till sjukvård.
Sök alltid vård om du inte vaccinerats mot stelkramp under de senaste fem åren, om såret är djupt eller stort, eller om du får tecken på infektion som rodnad, svullnad, värme, var eller feber. Snabb behandling med grundlig sårvård, antibiotika och vid behov stelkrampsvaccin minskar risken för allvarliga komplikationer avsevärt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online