Svettning är kroppens sätt att hålla en jämn inre temperatur och är en helt normal och hälsosam process. Hos en mindre grupp människor går dock denna mekanism i överdrive, vilket leder till kraftig svettning utan samband med fysisk ansträngning – ett tillstånd som kallas hyperhidros. Det kan drabba fyra olika områden i kroppen, men när händerna är inblandade talar man om palmar hyperhidros.
Typiska symtom är svettdroppar som bokstavligen kan rinna ner från händerna, perioder av onormal torrhet samt en kall och kladdig känsla större delen av tiden. Lyckligtvis finns det både undersökningar och behandlingar som kan ge lindring.
Palmar hyperhidros klassificeras antingen som primär eller sekundär. Primär hyperhidros saknar ofta en tydlig orsak, men flera hälsotillstånd kan ligga bakom den sekundära formen – vissa av dem potentiellt allvarliga. Därför bör du alltid kontakta en läkare och göra nödvändiga tester för att utesluta underliggande sjukdomar. Får du diagnosen primär hyperhidros kan det finnas en stark genetisk komponent, som ofta utlöses av känslomässiga faktorer som ångest, nervositet, ilska och rädsla.
Om din läkare bedömer att besvären har en känslomässig utlösare kan samtalsterapi och biofeedback vara den bästa vägen framåt. Upplever du att intensiv fysisk ansträngning eller värme förvärrar tillståndet kan du behöva undvika detta. Koffein (och andra stimulantia som energidrycker), alkohol och droger bör också undvikas, eftersom de alla kan förstärka problemet.
Har du diabetes kan en diabetikerskost eller en kost med lågt glykemiskt index hjälpa. En matdagbok kan hjälpa dig att identifiera livsmedel som triggar besvären, som du sedan bör undvika så långt som möjligt. Du kan även testa ett antiperspirantmedel innehållande aluminiumklorid på handflatorna, vilket kan minska svettningen avsevärt.
Din läkare kan förskriva antikolinerga läkemedel, men dessa medför biverkningar. I vissa fall kan Botox-injektioner vara effektiva, liksom jonofores – en metod där ett svagt elektriskt fält används för att transportera joniserade läkemedel i lösning in i vävnaden under huden.
I de mest svåra fallen, där ingen annan metod hjälper, kan kirurgi bli aktuellt. Den vanligaste metoden är en dagkirurgisk procedur som kallas endoskopisk torakal sympatektomi (ETS). Kirurgen lokaliserar de sympatiska nerverna längs ryggen, strax bakom revbenen, och skär eller klämmer av gangliernas sympatiska nerver via två små snitt under armhålorna på vardera sidan av bröstet.
En nyare teknik, perkutan sympatektomi, innebär att en flexibel nål förs in vid tredje kotan och träs upp till den sympatiska knutpunkten för att injicera fenol. I en belgisk studie botades 47 av 50 patienter vid första försöket, och de återstående tre efter en upprepad behandling. Tänk dock på att båda dessa kirurgiska ingrepp kan medföra potentiellt farliga biverkningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online