Både epidermoidtumörer i ryggmärgen och syringomyeli är sällsynta tillstånd som oftast har medfödda orsaker. En epidermoidtumör har ett yttre hölje och ett inre innehåll bestående av hudceller och fettsyror. Syringomyeli å andra sidan är en vätskefylld cysta som bildas inne i ryggmärgen. Trots att båda tillstånden kan påverka ryggmärgens funktion skiljer de sig åt vad gäller ursprung, symtom och behandling.
En epidermoidtumör (även kallad epidermoidcysta) är en normalt godartad och långsamt växande tumör som kan uppstå i hjärnan eller ryggmärgen. Epidermoidcystor i ryggmärgen är oftast medfödda och härstammar från epitelvevnad som hamnat på fel plats när neuralröret stängdes under den fjärde till femte veckan av fosterutvecklingen. Detta framgår av en fallstudie publicerad i Spinal Cord, International Spinal Cord Societys officiella vetenskapliga tidskrift.
Beroende på var tumören sitter kan symtomen omfatta synproblem, epileptiska anfall, feber, huvudvärk, nackstelhet, ansiktssmärta, domningar, svaghet eller hörselnedsättning. Enligt New York-Presbyterian Hospital kan de flesta epidermoidtumörer avlägsnas helt med kirurgi, vilket ofta ger en god prognos om tumören upptäcks i tid.
En vätska som kallas cerebrospinalvätska (CSF) strömmar normalt runt utsidan av ryggmärgen och hjärnan. Vätskan transporterar näringsämnen och avfallsprodukter och fungerar samtidigt som en stötdämpare som skyddar centrala nervsystemet. Om cerebrospinalvätskan tränger in i själva ryggmärgen bildas ett hålrum eller en cysta som kallas syrinx. Detta tillstånd kallas spinal syringomyeli. Syrinxen kan växa över tid och gradvis förstöra ryggmärgens innersta delar, vilket gör tidig diagnos viktig.
Den vanligaste orsaken till syringomyeli är en medfödd hjärnavvikelse som kallas Chiari I-missbildning. Vid denna missbildning pressas den nedre delen av lillhjärnan ner i ryggmärgskanalen i nacken, vilket blockerar det normala flödet av cerebrospinalvätska.
Andra möjliga orsaker till syringomyeli är:
Syringomyeli kan vara helt symtomfri under lång tid, men om skadan på ryggmärgen fortskrider leder det ofta till smärta, svaghet och stelhet i rygg, axlar, armar eller ben. Andra vanliga symtom är problem med tarm- och blåsfunktion, smärta eller domningar i ansiktet, nedsatt känslighet för smärta och temperatur samt muskelspasmer i benen.
Om syringomyelin inte ger några symtom behandlas den vanligtvis inte, utan följs istället med regelbundna kontroller, exempelvis magnetresonanstomografi (MR). När tillståndet ger symtom är behandlingen oftast kirurgisk och syftar till att lindra det tryck som syrinxen utövar på ryggmärgen samt att återställa det normala flödet av cerebrospinalvätska.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online