Etiologi
Clostridium tetani – en grampositiv, sporbildande, anaerob stavbakterie som finns överallt i jord, damm och djuravföring. Sporer inträgenar genom kontaminerade sår (stickskada, knäcksår, brännskada, IV-missbruk).
Patogenes
Tetanospasmin (neurotoxin) färdas retrogradt via motoriska axoner till ryggmärgen och hjärnstammen, där den blockerar frigörande av inhibitoriska signalämnen (GABA, glycin) vid interneuroner. Detta resulterar i ohämmad motorneuronutlösning, vilket orsakar generaliserad styvhet och krampanfall.
Kliniska Former
- Generaliserad (80%): Trismus (låskäke), risus sardonicus, opisthotonus, svåra krampanfall utlösta av stimuli.
- Lokaliserad: Styvhet/krampanfall nära sårplatsen.
- Cephalisk: Kranialnärvinvolvering (ansiktsnerv vanligast).
- Nyfödd: Navelsträngsinfektion hos oimmuniserade mödrar; hög dödlighet.
Diagnostik
Klinisk diagnos (inga bekräftande labbtest). Spateltestet (svalgberöring utlöser käkskramp) stödjer diagnos.
Behandling
- Mänskligt Tetanos Immun Globulin (TIG): 3000–6000 IE IM (neutraliserar obunden toxin).
- Metronidazol IV (föredras) eller penicillin G × 10–14 dagar (utrotar organismer).
- Sårdebridement (ta bort sporer/nekrotisk vävnad).
- Stödjande vård: IVA, sedering (benzodiazepiner), neuromuskulär blockad, ventilation, hantering av autonom instabilitet.
Prevention
- Primärserie: DTaP (2, 4, 6, 15–18 mån, 4–6 år).
- Påfyllnadsdoser: Tdap (11–12 år), sedan Td/Tdap var 10:e år.
- Sårhantering: Td/Tdap om >5 år sedan senaste påfyllnad (rena mindre sår) eller >10 år (övriga); TIG om <3 doser eller okänd historia + tetanopront sår.
Vaccination förblir den mest effektiva strategin mot denna förebyggbara, livshotande sjukdom.
