
Snarkning är ett mycket vanligt fenomen bland vuxna – många snarkar åtminstone då och då. Hos barn är det däremot betydligt mindre utbrett. Vad beror egentligen skillnaden på? Svaret finns i en kombination av anatomi, sömnens struktur och livsstilsfaktorer som förändras med åldern.
Barn har smalare övre luftvägar än vuxna. Det kan ibland ge upphov till ett lätt visslande eller flämtande ljud under sömnen, men sällan till de kraftiga vibrationer som kännetecknar äkta snarkning. Hos vuxna blir dessutom muskulaturen i svalget gradvis slappare med åren, vilket gör att mjukvävnaderna vibrerar mer när luften passerar genom luftvägarna.
Tonsillerna (halsmandlarna) och adenoiderna (näsmunnen) är lymfatiska strukturer som sitter längst bak i svalget. Hos vissa barn är dessa relativt stora och kan delvis blockera luftflödet, vilket orsakar snarkning. Med åldern krymper de dock normalt sett, vilket gör att sådan snarkning oftast försvinner av sig själv. Hos vuxna är det istället andra faktorer – som åldrande, alkohol och viktökning – som dominerar bilden.
Barn sover generellt djupare och stabilare än vuxna, med långa perioder av djupsömn där muskeltonus i luftvägarna hålls väl uppe. Vuxnas sömn är ofta mer fragmenterad och innehåller mer lätt sömn, där halsmusklerna slappnar av lättare. Faktorer som alkohol, stress och vissa mediciner förstärker denna avslappning hos vuxna – en klassisk kombination som ökar risken för snarkning.
Barn drabbas oftare än vuxna av förkylningar och har även större benägenhet att utveckla allergier, vilket kan ge täppt näsa och tillfällig snarkning. Hos vuxna bidrar istället långvarig nästäppa, rökning och torr inomhusluft till att försämra andningen under natten.
Övervikt är en av de viktigaste riskfaktorerna för snarkning och sömnapné, både hos barn och vuxna. Extra fettvävnad runt hals och svalg kan pressa ihop luftvägarna och hindra luftflödet. Eftersom överviktsproblematik ofta ökar med åldern drabbar denna riskfaktor framför allt den vuxna befolkningen.
Snarkning hos barn är alltså inte ovanligt och brukar inte vara något att oroa sig för. Kontakta dock vården om ditt barn snarkar ofta och samtidigt visar andra symtom – till exempel kraftig trötthet på dagen, återkommande andningsavbrott under sömnen (apnéer), koncentrationssvårigheter eller beteendeförändringar. En vårdgivare kan undersöka om snarkningen beror på exempelvis förstorade tonsiller eller adenoider och ge rätt råd och behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online