Halskotpelaren utgör den övre delen av ryggraden och består av sju kotor samt åtta par halsnervsrötter. Dess främsta uppgift är att bära upp huvudet och möjliggöra rörelser i huvud och nacke. Kotorna i halskotpelaren är betydligt mindre än de som bygger upp resten av ryggraden, vilket gör dem extra sårbara för skador.
Halsnerverna styr huvudet, nacken, armarna samt mellangärdets rörelser. Eftersom nerverna i detta område har så stor betydelse måste stor försiktighet alltid iakttas när en skada misstänks. Ryggraden ska hållas immobiliserad tills den har rensats från skada genom en noggrant genomförd undersökning.
Ställ fyra enkla frågor till patienten: Vad heter du? Vilken veckodag är det i dag? Var befinner du dig? Vem är president eller statsminister? Frågorna kan anpassas något efter eget val – det viktiga är att avgöra om patienten är orienterad till person, plats, tid och händelse. Notera alla brister du upptäcker, till exempel felaktiga svar, sluddrigt tal eller förvirring.
Rikta en penna lampa mot ögat i två sekunder. Dra bort ljuset och rikta sedan tillbaka det mot ögat igen. Observera hur pupillen reagerar på ljuset. Båda pupillerna ska dras samman lika snabbt och responsivt. Anteckna pupillernas storlek i millimeter samt hur snabbt de dras samman.
Be patienten att krama dina händer och viga tårna. Avgör om patienten upplever domningar eller stickningar i någon av extremiteterna.
Känn med händerna längs ryggraden för att upptäcka eventuell ömhet. Inspektera samtidigt rygg och nacke efter blåmärken eller svullnad.
Ta med patienten för en CT-undersökning av kotpelaren. Om bilderna inte visar några frakturer kan halskotpelaren förklaras ren. Är bilderna otydliga eller visar de områden som inte går att bedöma bör en uppföljning ske hos en ryggspecialist innan nacken kan frias från skada.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online