Traumatiska skador är den vanligaste dödsorsaken bland personer under 45 års ålder. Eftersom trauma är både vanligt förekommande och livshotande krävs en snabb och strukturerad handläggning. Därför har vårdpersonal utvecklat en metod där de mest akuta behoven åtgärdas först. När dessa är under kontroll kan läkare och sjuksköterskor ägna sig åt patientens mindre brådskande problem.
Under primärundersökningen gör sjukhus- eller räddningspersonal en snabb bedömning av de funktioner som är avgörande för överlevnad. Bedömningen sammanfattas oftast med förkortningen "ABCDE". Vissa sjukhus lägger även till ett "F". Listan omfattar luftvägar (airway), andning (breathing), cirkulation (circulation), neurologisk status (disability), exponering/miljö (environment) samt ibland fullständiga vitala parametrar (full vitals).
Akutpersonalen börjar med att kontrollera att luft fritt kan passera från munnen ner till lungorna. Gör den inte det måste obstruktionen avlägsnas eller en trakeotomi utföras. Därefter observeras patientens förmåga att andas självmant, vilket kan påverkas av lungornas funktion och stabiliteten i bröstkorgen. När andningen är under kontroll övergår personalen till att bedöma hjärtfunktionen och söka efter yttre blödningskällor. För att åtgärda dessa problem kan kirurgi eller annan behandling bli nödvändig.
Personalen bedömer uppenbara funktionsnedsättningar genom att testa motoriken och genomföra en bedömning av medvetandenivån. Eventuella ryggmärgsskador åtgärdas i detta skede. Därefter kläs patienten av och undersöks, täcks med filtar och får intravenös vätska för att förebygga hypotermi (underkylning). När dessa steg är genomförda kontrolleras de vitala parametrarna för att säkerställa att patienten är stabil.
När patienten är stabil påbörjas sekundärundersökningen. Med hjälp av minnesregeln AMPLE får vårdpersonalen en mer grundlig bild av patientens sjukdomshistoria och olyckshändelsen. Frågor ställs om allergier (A), aktuella mediciner (M), tidigare sjukdomar och patienthistoria (P), tidpunkten för den senaste måltiden (L) samt händelseförloppet (E).
Läkarna samtalar med patienten om händelserna kring traumat, inklusive detaljer om vad som inträffade och hur det gick till. Ofta lämnar patienten information som är avgörande för den fortsatta behandlingen. Efter att AMPLE-historiken tagits upp utför läkaren en noggrann fysisk undersökning av huvud, nacke, bröst, buk, bäcken, armar, ben och ryggrad. En fullständig bedömning av den mentala statusen brukar följa.
Det är viktigt att komma ihåg att primärundersökningen upprepas löpande om patientens tillstånd försämras. På så sätt säkerställs att nya, livshotande problem upptäcks och åtgärdas snabbt innan den mer detaljerade utredningen fortsätter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online