Enligt Columbia University Medical Center drabbas en miljon patienter i USA och Europa av venösa bensår varje år. Såren uppstår vanligtvis under knävecket och på benets insida, strax ovanför fotknölen. När venerna i benen skadas kan sår eller bensår bildas som tränger djupt in i huden.
Venösa bensår orsakas av en nedsatt blodcirkulation i benen. På grund av det minskade blodflödet samlas blod i venerna, vilket ökar trycket på de mindre blodkärlen. Detta leder till att vätska läcker ut i den omgivande vävnaden och att svullnad uppstår. Svullnaden stör tillförseln av syre och näringsämnen till vävnaden, vilket skadar den och i förlängningen ger upphov till venösa bensår.
Diagnostiseringen av venösa bensår börjar med att läkaren gör en noggrann genomgång av patientens sjukdomshistoria. Därefter remitteras patienten ofta till en sårspecialist som utför undersökningar såsom magnetresonanstomografi (MR), datortomografi (CT) och röntgen. Typiska symtom på venösa bensår är vit ärrvävnad runt såret, svullnad samt en mörkt rödbrun missfärgning av huden. Rosfeber (cellulit) förekommer ofta samtidigt med venösa bensår och visar sig som röda, varma och ömma områden med var eller vätskeläckage från infektionen.
Kompressionsterapi är den viktigaste behandlingsformen vid venösa bensår. Kompressionsbehandling omfattar kompressionsstrumpor och kompressiv förbandsteknik. Vilken typ av förband som behövs beror på sårets tillstånd och placering. Bland de vanligaste förbandstyperna finns kollagenförband, antimikrobiella förband, hydrogeler och hydrokolloider, fuktiga förband, kompositförband samt syntetiska hudskydd.
Målet med kompressionsbehandlingen är att minska ödem och svullnad kring bensåret. Effekten förstärks genom att benet höjs regelbundet, exempelvis genom att vila med benen i högläge flera gånger per dag.
Antibiotika ordineras generellt endast vid venösa bensår när rosfeber (cellulit) har uppstått. Lokala antibiotika i form av salvor bör undvikas, eftersom de kan ge allergiska reaktioner som förvärrar hudsåret. Däremot är debridering – det vill säga borttagning av död eller infekterad vävnad och eventuell ben – en standardbehandling vid bensår. Debridering aktiverar även blodplättarna, vilket hjälper till att kontrollera blödningar och kan kickstarta läkningsprocessen.
En annan behandlingsmetod för venösa bensår är hudtransplantation. Vanligen används tunna delhudstransplantat (split-thickness-grafts), särskilt vid stora eller icke-läkande sår. Ingreppet kan vara tekniskt komplicerat och måste utföras av en kirurg med särskild kompetens inom de tekniker som krävs för venösa bensår. Ibland behövs transplantatet nätskas (meshas) för att möjliggöra sårdränage, så att transplantatet inte lossnar eller stör läkningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online