Rotatorcuffen är den grupp av muskler och senor som håller överarmsbenet (humerus) på plats i axelleden och gör det möjligt att rotera armen. Eftersom axelleden är relativt instabil är skador på rotatorcuffen vanliga. De är ofta smärtsamma och kräver noggrann behandling för en korrekt återhämtning.
En skadad rotatorcuff kan ibland bero på ett traumatiskt våld, till exempel ett fall eller en kraftig ryckning i armen. Personer som är mest utsatta är de som är aktiva inom idrotter som baseboll, tennis, tyngdlyftning och rodd.
Den vanligaste orsaken är dock överbelastning av axelleden under många år. Därför är de flesta patienter med en skadad rotatorcuff över 40 år.
De flesta med en skadad rotatorcuff upplever smärta när de lyfter eller sänker armen, svaghet i armen och i vissa fall till och med muskelatrofi i axeln.
Om rotatorcuffen brast till följd av en akut skada kan det uppstå plötslig smärta, en känsla av knäpp i axeln eller omedelbar svaghet. Efter den första skadan kvarstår ofta en bestående smärta i axeln.
Om rotatorcuffen däremot skadats genom långvarig överbelastning utvecklas symtomen ofta gradvis. De kan vara lindriga i början men öka i intensitet med tiden.
Om du misstänker att du har skadat din rotatorcuff bör du kontakta en läkare så snart som möjligt. Läkaren utför först en fysisk undersökning för att avgöra var axeln är öm, hur din rörelseomfattning är samt kontrollera axelns styrka och stabilitet. Om läkaren misstänker en skada på rotatorcuffen beställs röntgen, magnetresonanstomografi (MRI) eller ultraljudsundersökning för att fastställa om senan är skadad och hur allvarlig skadan är.
Många skador på rotatorcuffen kan behandlas utan operation. Behandlingsalternativen inkluderar vila med armen i ett stödbandage, antiinflammatoriska läkemedel, kortisoninjektioner, fysioterapi och gott om vila.
Vissa skador kräver dock operation. Läkaren kan rekommendera kirurgi om andra behandlingar inte ger effekt, om skadan är extremt smärtsam eller om skadan sitter i den dominanta armen hos en mycket aktiv person, exempelvis en idrottare. Många operationer kan utföras artroskopiskt, vilket innebär att de är minimalinvasiva, och de flesta ingrepp görs som dagkirurgi utan nattvistelse på sjukhus.
Vägen tillbaka efter en operation är inte alltid enkel. Efter ingreppet immobiliseras armen i ett bandage, oftast i fyra till sex veckor. Under viloperioden riskerar patienten att förlora viss rörlighet i axeln. Därefter påbörjas träning med fysioterapeut för att återfå styrka och rörlighet. Många patienter återhämtar sig helt, även om processen kan ta flera månader.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online