Fotstukningar – symtom, grader och effektiv behandling

Vad är en fotstukning?

Stukningar i foten är mycket vanliga bland dansare och idrottare som utövar sporter med många stopp, starter och snabba riktningsförändringar. En stukning innebär att ett ligament – det kraftiga fibrösa vävnadsband som förbinder ben eller brosk med en led – vrids till och delvis eller helt slits sönder. Den som stukar foten upplever oftast en dunkande smärta direkt efter skadan och ska inte återuppta sin aktivitet förrän efter behandling och fullständig läkning.

Tre svårighetsgrader

Fotstukningar delas in i tre grader, allt från lindriga till allvarliga tillstånd:

• Grad I – en lindrig sträckning eller mindre bristning av ligamentfibrerna. Detta är den lättbehandlade formen som läker snabbt. Den drabbade kan belasta foten, om än med viss obehag, och medicinsk vård krävs sällan.
• Grad II – en måttlig skada där ligamentet faktiskt slits, vilket ger en viss funktionsnedsättning. Sök läkare om smärtan är mer än lindrig, eftersom det då kan röra sig om en grad II-skada.
• Grad III – den allvarligaste formen, där ligamentet helt brister. Detta orsakar kraftig smärta och gör att foten inte kan belastas alls. Sök vård omgående.

Symtom och identifiering

En fotstukning identifieras främst utifrån sina symtom. Foten svullnar och blir öm kort tid efter skadan, och blåmärken kan också uppstå. Vid svårare stukningar går det inte att belasta foten överhuvudtaget.

Stukningar uppstår oftast i ett av två huvudområden: mittfoten inklusive fotvalvet, eller vid stortåns rot – den så kallade första metatarsofalangealleden. Skador på detta område kallas ofta "turf toe".

Skadan uppstår typiskt på ett av tre sätt:

• Inversion – foten "rullar" utåt och drar kraftigt i ligamenten tills de slits.
• Supination – foten vrids kraftigt så att fotsulan trycks uppåt.
• Pronation – foten roterar så att sulan rör sig åt sidan och foten viker kraftigt inåt.

Konsekvenser och undersökningar

Likt de flesta andra stukningar är fotstukningar sällan allvarliga. De flesta är lindriga skador som läker helt inom två veckor utan professionell vård. Ibland är stukningen dock svårare och kräver läkarvård.

I många fall tas en röntgenbild, och i vissa fall rekommenderas även datortomografi (CT) eller magnetkameraundersökning (MRI). Avancerad bilddiagnostik ordineras oftast till seriösa idrottare och dansare som upplever instabilitet i den skadade leden.

Behandling med RICE-metoden

Lindriga och måttliga stukningar behandlas bäst med RICE-metoden, en förkortning av engelskans rest, ice, compression och elevation – alltså vila, kylning, kompression och höjläge:

• Vila: Vila foten i några dagar och lindra smärtan med paracetamol eller acetylsalicylsyra. Ibuprofen kan också användas för att dämpa både inflammation och smärta.
• Kylning: Lägg en ispåse på foten en timme i taget med två timmars paus mellan varven under första dagen. Upprepa andra dagen om svullnaden kvarstår.
• Kompression: Använd ett elastiskt förband som läggs åtsittande runt foten för att stabilisera och minska svullnad och smärta.
• Höjläge: Håll foten högt, gärna vilande på en bekväm yta, så mycket som möjligt i minst två dagar.

Belasta den skadade foten så lite som möjligt. Det finns inget sätt att helt förebygga fotstukningar, men väl sittande och stadiga skor kan minska risken. Den som är extra utsatt bör dessutom följa ett program med stretching och styrketräning för att ytterligare reducera skaderisken.

När du bör söka vård

Sök medicinsk behandling om kraftig smärta från en fotstukning varar mer än två dagar. Även om de flesta stukningar är harmlösa kan det i sällsynta fall utvecklas ytterligare problem efter en till synes obetydlig skada.

En möjlig komplikation är nedsjunket fotvalv, där valvet mellan hälen och tåna plattas ut både på tvärs och längs foten. Kronisk fotsmärta kan också uppstå i ovanliga fall. I vissa situationer krävs kirurgi för att helt reparera foten.