Ett bensår uppstår när nedsatt cirkulation eller långvarigt tryck skadar vävnaden, vilket leder till att huden lossnar och ibland även underliggande vävnad som fett och muskler. Även om sår kan uppstå var som helst på kroppen – särskilt över benutskott som höftbenen och svansbenet i nedre delen av ryggen – är benen den vanligaste platsen för venösa, arteriella, neuropatiska och trycksår.
Venös insufficiens uppstår när de vener som transporterar blod tillbaka till hjärtat för ny syresättning inte fungerar som de ska. Vätska samlas då i vävnaderna, vilket ger ödem (svullnad) som i sin tur stör cirkulationen ytterligare.
När blodceller läcker ut från kärlen in i vävnaderna kan framsidan av underbenet ovanför fotknölen få en brunaktig missfärgning, så kallad hemosiderinavlagring. Avlagringar av protein och fibrin gör samtidigt att huden hårdnar och får ett vaxartat utseende. Huden på underbenet kan bli inflammerad, röd, fjällig, fuktig eller kliande.
Venösa sår är oftast oregelbundna i formen och sitter på framsidan av underbenet eller över fotknölarna. Smärtan kan variera från mild till svår.
Perifer artärsjukdom, oftast orsakad av plackbildning i artärerna, kan ge cirkulationsrubbningar och blockering av blodkärlen. Detta försämrar syresättningen av vävnaderna och kan leda till nekros, det vill säga vävnadsdöd, vilket resulterar i sår.
Arteriella sår är ofta mycket smärtsamma, runda och djupa. De uppträder vanligen på tåspetsarna, mellan tårna, på hälen eller över tryckområden där kläder eller skor gnager mot huden. Huden på ben och fot kan förlora hår och se glansig och blek ut, och foten kan anta en blåviolett eller röd ton på grund av syrebrist.
Neuropati, som är vanligt vid diabetes, ger minskad känsel i ben och fot. Tillsammans med nedsatt cirkulation innebär detta en betydande risk för skador som man själv inte upptäcker.
Ett neuropatiskt eller diabetiskt sår börjar oftast som ett litet sår eller en blåsa som blir inflammerad och utvecklar nekros. Såren är vanligast på foten, särskilt på tårna, vid ballen av stortån och på hälen. De är oftast runda med väldefinierade kanter och omges av en ring av förtjockad, förhornad hud (valk).
Trycksår, även kallade decubitussår, är vanligast hos äldre och hos personer med ryggmärgsskador. Om man inte kan flytta på sig avlastas inte huden, och trycket från att ligga eller sitta i samma position länge kan helt avbryta syretillförseln till vävnaden och orsaka skada.
Trycksår är vanliga över benutskott som höfter, fotknölar och hälar, men kan också uppstå under knäna vid långvarigt sittande i rullstol eller på knänas sidor. Skadan kan variera från röd eller mörkblå missfärgning av huden, till blåsbildning, till att vävnaden lossnar, ända fram till nekros med tjock, svart död vävnad (eschar) som täcker det sårade området.
Förebyggande arbete är nyckeln till att hantera bensår. Beroende på orsak kan det handla om kostomläggning, högläge av benen, användning av kompressionsstrumpor samt behandling av svullnad med läkemedel. Kontrollera huden dagligen, håll den återfuktad och undvik dåligt passande skor – gå helst aldrig barfota om du har nedsatt känsel eller cirkulation. Kontakta vården vid tecken på sår som inte läker, eftersom tidig behandling kraftigt förbättrar prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online