Staphylococcus aureus är en bakterie som kan orsaka många olika infektioner, bland annat osteomyelit (beninfektion), abscesser, skållningssyndrom och bakteriell endokardit. Läkare behandlar infektioner orsakade av S. aureus med antibiotika, oftast från penicillingruppen. Eftersom penicillin har använts under lång tid har dock vissa bakterier utvecklat resistens mot penicillin genom att producera enzymer som kallas beta-laktamaser.
S. aureus kan särskiljas från många andra bakterier med hjälp av en teknik som kallas gramfärgning. Metoden innebär att ett mikroskopipreparat framställs genom att kristallviolett färgning, alkohol och en röd färg som kallas safranin tillsätts. Grampositiva bakterier, såsom S. aureus, färgas violetta, medan gramnegativa bakterier färgas röda. Tillsammans med andra tester hjälper gramfärgningen laboratoriet att skilja S. aureus från exempelvis streptokocker.
För att isolera antibiotikaresistenta S. aureus-bakterier odlas de på ett agarmedium. Detta gör det möjligt för laboratoriepersonalen att testa olika antibiotika och se vilken som bäst tränger igenom bakteriens cellvägg. För S. aureus tillverkas agaret med penicillin, en cefalosporin och vankomycin. Därefter tillsätts S. aureus på agaret och får växa i 24 timmar. Visar resultatet att endast vankomycin tränger in i cellväggen tyder det på antibiotikaresistens, eftersom bakterierna då har utvecklat resistens mot både penicillin och cefalosporiner genom produktion av beta-laktamaser.
Antibiotikaresistenta S. aureus är en vanlig orsak till nosokomiella infektioner, det vill säga vårdrelaterade infektioner som uppkommer på sjukhus. Att behandla dessa infektioner kan vara svårt, men framgångsrik behandling har uppnåtts med antibiotikana vankomycin och rifampicin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online