Patienter får intravenösa vätskor (IV-vätsketerapi) som en del av behandlingen vid en mängd olika medicinska tillstånd, främst inom sjukhusvården. IV-vätsketerapi tillgodoser patientens vätskevolymbehov och tar ofta sikte på specifika medicinska behov.
För att övervaka patienter som får IV-vätsketerapi mäter vårdpersonal vitala parametrar som speglar vätskestatusen samt specifika blodvärden som är kopplade till det aktuella medicinska behovet. Vårdpersonalen måste ersätta underhållsvätskor och vätskeförluster samtidigt som överhydrering till följd av alltför stora vätskemängder undviks.
Bestäm hur mycket vätska patienten behöver för en tillräcklig hydrering genom att summera följande: akut vätskebehov i samband med resuscitering, återställning av vätskebalans, underhållsbehov samt pågående förluster.
Mät vätskeförlusterna, till exempel via urin och avföring. Beräkna behovet av återställande vätskor, resuscitering och underhåll med hjälp av kroppsviktsbaserade formler som finns i referensverk som The Merck Manuals. Dra bort den vätska som patienten får i sig på annat sätt från det intravenösa vätskebehovet.
Mät volym och typ av administrerad IV-vätska och jämför med behovet. När behoven förändras – till exempel om kräkningar uppstår – ska vätskebehandlingen anpassas därefter.
Övervaka vitala parametrar och symtom som speglar vätskebalansen för att undvika både uttorkning och överhydrering. Relevant fysisk undersökning omfattar kroppsvikt, fuktigheten i tandköttet, hudturgor, hjärtfrekvens, andningsfrekvens, lungljud som uppfattas med stetoskop samt observation av vävnadssvullnad runt ögonen eller under huden.
Hjärtfrekvensen kan öka, medan kroppsvikten, fuktigheten i tandköttet och hudturgorn – hudens elasticitet när den nypas – kan minska. Överhydrering, som orsakas av att för stora mängder IV-vätska ges, kan leda till vävnadssvullnad, ökad andningsfrekvens och onormala lungljud.
Öka eller minska hastigheten på IV-vätskeadministrationen utifrån vad dessa parametrar visar.
Hos intensivvårdspatienter används blodprover för att övervaka vätskestatusen, tillsammans med övervakning av det centrala venösa trycket. Blodprover omfattar urea, urinens specifika vikt och hematokrit – ett mått på koncentrationen av röda blodkroppar. Hematokrit, urea och urinens specifika vikt kan stiga vid uttorkning.
Övervaka det centrala venösa trycket för att undvika både uttorkning och överhydrering. Trycket mäts med en manometer som är kopplad till en kateter placerad i en ven nära hjärtat. Värdet kan öka vid överhydrering och sjunka vid uttorkning.
Övervaka de specifika behov som IV-vätskorna ska tillgodose vid olika sjukdomstillstånd.
Patienter kan exempelvis behöva tillskott av kalcium och kalium vid pankreatit, och blodprover styr vätskebehandlingen för att tillgodose dessa behov. Vårdpersonalen kan behöva tillsätta elektrolyter i IV-vätskorna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online