Clostridium difficile är en farlig bakterie som kan orsaka allvarliga infektioner och i vissa fall till och med dödsfall. Den kallas ofta förkortat C. difficile. Många personer som får antibiotika mot en enkel blåskatarr drabbas sedan av denna sjukdom, eftersom antibiotikan dödar de friska bakterierna i tarmen – vilket gör att eventuella C. difficile-sporer kan växa okontrollerat i kroppen. Snabb medicinsk vård är avgörande för att besegra denna envisa bakterie.
C. difficile är en bakterie som naturligt finns i luft, vatten och jord, samt i avföring från människor och djur. Den bildar tåliga sporer som kan överleva i månader i miljön eller på olika ytor. Vissa personer har bakterien naturligt i tjocktarmen utan att insjukna, tack vare ett friskt immunförsvar. Infektioner med C. difficile uppstår enbart i tjocktarmen och måste behandlas snarast för att förhindra allvarlig sjukdom eller dödsfall. Enbart i USA drabbas tusentals människor av C. difficile-infektioner varje år.
Personer som är infekterade med C. difficile sprider bakterien när de har haft avföring och inte tvättat händerna ordentligt. De förorenar då ytor som dörrhandtag, telefoner och bänkskivor med bakteriens sporer. När någon annan rör vid en förorenad yta överförs sporerna till händerna och sväljs omedvetet ner om personen tar i munnen eller äter utan att först tvätta händerna.
Milda fall av C. difficile ger tre eller fler vattniga avföringar per dag samt lätta magkramper. Svårare fall ger 10–15 vattniga avföringar per dag och kraftiga buksmärtor. Personer med allvarliga symtom kan även drabbas av hög feber, uttorkning till följd av de täta diarréerna samt blod i avföringen.
Den vanligaste riskfaktorn för C. difficile är nyligen genomgången eller pågående antibiotikabehandling på grund av en urinvägsinfektion. De flesta antibiotika som används mot blåskatarr är starka bredspektrumantibiotika som dödar bakterier i hela kroppen. Dessa läkemedel eliminerar de goda bakterierna i tarmen, vilket gör att en befintlig C. difficile-bakterie kan föröka sig okontrollerat. Även nyliga sjukhusvistelser, där bakterien är vanligare förekommande, innebär en ökad smittrisk.
Om infektionen lämnas obehandlad kan C. difficile orsaka svår uttorkning som leder till njursvikt, bestående skada på eller förlust av tjocktarmen samt i värsta fall döden.
Läkaren misstänker ofta C. difficile om du har typiska symtom och nyligen behandlats med antibiotika mot en urinvägsinfektion. Ett avföringsprov tas därefter för att påvisa de gifter (toxiner) som bakterien utsöndrar. Läkaren kan även välja att göra en undersökning av tjocktarmen för att studera eventuell svullen tarmslemhinna, varansamlingar och blod.
Påfallande nog används två olika sorters antibiotika för att behandla C. difficile-infektioner: metronidazol vid milda fall och vankomycin vid svårare fall. Vid allvarlig infektion kan sjukhusvård krävas för att återställa vätskebalansen och ge mer potent antibiotika via intravenöst dropp. Probiotiska preparat kan ges för att återställa den normala bakteriefloran i tjocktarmen, och i sällsynta fall behövs kirurgi för att ta bort svårt skadade delar av tjocktarmen.
Den bästa förebyggande åtgärden mot C. difficile-infektioner är grundlig handhygien samt att undvika onödig behandling med antibiotika.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online