Tuberkulos behandlades förr i tiden kirurgiskt genom att stänga öppna håligheter i bröstkorgen för att främja läkningen. Idag kan tuberkulos behandlas effektivt med antibiotika utanför sjukhuset, och kirurgiska ingrepp är numera sällsynta.
De bakterier som orsakar tuberkulos växer och dör mycket långsamt, vilket gör att en fullständig behandling vanligtvis tar mellan sex och nio månader. Det är avgörande att patienten fullföljer hela behandlingsperioden, även om symtomen försvinner tidigare, för att undvika återfall och utveckling av läkemedelsresistens.
De standardläkemedel som används i det första skedet av behandlingen är etambutol, isoniazid, pyrazinamid, rifampicin och streptomycin. Dessa läkemedel kombineras ofta för att maximera effekten och minska risken för att bakterierna utvecklar resistens mot behandlingen.
Aminoglykosider, polypeptider, fluorokinoloner, tioamider, cykloserin och p-aminosalicylsyra är de sex andrahandsläkemedel som används när den standardiserade, eller förstahands-, behandlingen inte ger önskad effekt. De betraktas som andrahandsalternativ eftersom de kan vara mindre effektiva eller ha fler biverkningar än förstahandsläkemedlen.
Kortikosteroider såsom prednisolon och dexametason har visat sig vara användbara vid behandling av tuberkulös meningit (hjärnhinneinflammation) och tuberkulös perikardit (hjärtsäcksinflammation). Dessa läkemedel hjälper till att dämpa inflammationen och lindra symtomen i samband med dessa allvarliga komplikationer.
Tillskott av D-vitamin kan vara användbart vid behandling av tuberkulos och stärker dessutom immunförsvaret, enligt American Journal of Respiratory and Critical Care Medicine. Ett väl fungerande immunförsvar spelar en viktig roll i kroppens förmåga att bekämpa tuberkulosbakterien och främja läkning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online