
Läkare använder POSSUM för att bedöma en patients allmäntillstånd, medan kirurger använder poängsystemet för att fastställa den kirurgiska risken. POSSUM är en förkortning av Physiological and Operative Severity Score for the enUmeration of Mortality and Morbidity. Systemet utvecklades 1991 och kombinerar patientens fysiologiska tillstånd med operationsrelaterade parametrar för att ge en numerisk bedömning av den kirurgiska risken. Idag används POSSUM för att bedöma patienters dödsrisk inom många kirurgiska specialiteter, bland annat ortopedi och kärlkirurgi.
En POSSUM-poäng består av två huvudkomponenter: fysiologisk svårighetsgrad och operativ svårighetsgrad. Den fysiologiska svårighetsgraden omfattar patientens övergripande tillstånd, inklusive ålder, vitala tecken, blodkemi, mental status och hjärtats kondition. Den operativa svårighetsgraden tar hänsyn till ingreppets allvarlighetsgrad, hur väl operationen gick och om kirurgen upptäckte cancer. Genom att beräkna dessa två komponenter får vårdpersonalen en tydlig indikation på patientens prognos efter operationen.
Vårdpersonalen fastställer patientens Glasgow-poäng, som sedan inkluderas i POSSUM-bedömningen. Glasgow-poängen mäter patientens verbala och motoriska förmåga, tillsammans med den stimulering som krävs för att patienten ska öppna ögonen, och omvandlar detta till en siffra. En patient som öppnar ögonen och har full kontroll över sina rörelser, men som verkar förvirrad eller aggressiv, får en hög poäng på 14 på Glasgow-skalan. En patient i koma som inte öppnar ögonen, inte talar och inte kan röra sig får däremot poängen 3.
Patientens vitala tecken bidrar till POSSUM-poängen. Sjuksköterskan övervakar patientens puls och blodtryck, samt andningssystemets kvalitet, inklusive andningssvårigheter eller avvikelser som syns på lungröntgen. Vårdpersonalen utvärderar även patientens cirkulationssystem som en del av bedömningen och noterar eventuella hjärtproblem, kroniska kardiovaskulära besvär samt läkemedel som förskrivits för att behandla dessa tillstånd.
Kirurger lägger in patientens laboratorievärden i POSSUM-poängsystemet. Värden för urea, hemoglobin, vita blodkroppar, kalium och natrium är särskilt viktiga. Vårdpersonalen inkluderar dessutom information från EKG i patientens POSSUM-poäng.
Den operativa svårighetsgraden klassificeras i fyra nivåer: mindre, måttlig, stor och stor+. Exempel på måttlig kirurgi är blindtarmsoperation och mastektomi. Tarmresektion och större amputationer klassas som stora operationer. Ingrepp i kategorin stor+ omfattar bland annat hjärtkirurgi och leverresektion.
Kirurgen tar även hänsyn till operativa händelser, som mängden blod som förlorats under operationen, antalet ingrepp som utförts samt om operationen skedde akut eller planerat. Kirurgen noterar också om cancer påträffades och om blod, avföring, var eller andra kroppsvätskor läckte ut i patientens bukhåla.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online