Torr kallbrand (torrgangrän) är ett allvarligt tillstånd som framför allt drabbar äldre människor. Många av de drabbade har begränsade ekonomiska resurser för behandling, har svårt att själv upptäcka problemet och skjuter ofta upp ett läkarbesök tills tillståndet har nått ett kritiskt stadium. Att känna igen de tidiga symtomen i tid kan därför vara avgörande.
Torr kallbrand uppträder oftast hos äldre patienter som saknar omvårdnad eller förmåga att ta hand om sig själva på rätt sätt, till exempel på grund av funktionsnedsättning, hög ålder eller fattigdom. Tillståndet orsakas av nekros, det vill säga celldöd i vävnaden, och drabbar vanligtvis kroppens extremiteter som händer och fötter.
Den drabbade huden känns torr och får ett så kallat "mumifierat" utseende – den blir svart, krymper och skrumpnar. Om infektionen inte behandlas sprider den sig vidare, och den skadade huden kan i värsta fall helt lossna från kroppen. Torr kallbrand uppstår också när blodflödet till ett visst område blockeras eller helt avbryts, eftersom vävnaden då inte längre får syre och näring.
De tidigaste tecknen på torr kallbrand är en värk och en stark köldkänsla i det drabbade området, tillsammans med blekhet, blodbrist och domningar. Blodflödet är begränsat och den drabbade delen kan inte läka sig själv, vilket leder till ytterligare nekros. Efter en viss punkt finns det lite som kan göras för att rädda extremiteten, och amputation kan bli nödvändig.
Färgförändringar i huden är ett tydligt varningstecken vid tidig diagnos. Det börjar oftast som en rodnad, rostbrun linje runt det infekterade området när blodet slutar nå dit, och slutar slutligen som ett krympt, svart sår i köttet.
Smärtan vid kallbrand varierar från patient till patient. En person kan uppleva en konstant känsla av domningar, medan en annan har ständig smärta i området. Det är viktigt att låta behandla sjukdomen innan smärta, missbildningar och funktionsförlust blir oåterkalleliga. Smärtan som följer med kallbrand är ihållande och begränsar patientens förmåga att röra sig, gå och vårda det drabbade området på rätt sätt.
I vissa fall används så kallad larvterapi, där fluglarver läggs in i såret och får äta bort bakterier som byggs upp i området. Denna metod används fortfarande och är ofta mycket effektiv. Larverna appliceras innan såret förbinds. Förbanden täcker infektionen och låter larverna arbeta med att rensa kroppen från bakterierna.
Beroende på hur långt sjukdomen har gått kan även antibiotika, kärlkirurgiska ingrepp eller i svåra fall amputation bli aktuella behandlingar.
Om du ser något av dessa tecken på dig själv eller en närstående är det viktigt att söka medicinsk vård så snart som möjligt. Ju längre du låter sjukdomen utvecklas, desto större blir risken för amputation. Efter en viss punkt är huden för nekrotisk och kan helt enkelt inte läkas med antibiotika eller andra terapier. Tidig diagnos och behandling är därför avgörande för att bevara funktionen i den drabbade extremiteten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online