Uttorkning uppstår när kroppen förlorar mer vätska än den får i sig och därmed inte kan fungera normalt. Det vanligaste är att uttorkning orsakas av diarré, kräkningar eller hög feber, men även kraftig svettning vid värmeböljor och otillräckligt drickande spelar in. Obehandlad uttorkning kan leda till allvarliga komplikationer som värmeslag, kramper, njursvikt och i värsta fall dödsfall. Därför krävs snabb åtgärd om en vuxen eller ett barn visar tecken på uttorkning.
Här är några enkla sätt att själv upptäcka uttorkning i tid, samt råd om när du bör kontakta vården.
Instruktioner: så upptäcker du uttorkning
- Kontrollera din urinering. Övervaka hur ofta du kissar när du är sjuk. Urin som är mörkgul eller starkt luktande är också ett tydligt varningstecken. Kissar du ovanligt sällan behöver du dricka mer vätska. Har du diarré bör du dock undvika fruktjuice, eftersom sockret kan förvärra besvären – välj istället vatten, soppa eller vätskeersättning.
- Testa kapillärrefluxen. Tryck med fingret på en fingernagel tills den underliggande huden blir vit. Släpp sedan. Är du tillräckligt vätskefylld ska färgen återgå till rosa inom ett par sekunder. Tar det längre tid kan det tyda på nedsatt cirkulation orsakad av vätskebrist.
- Titta i munnen. Känn efter om insidan av kinderna, tandköttet och tungan är fuktiga. En torr, klibbig mun och spruckna läppar betyder att du redan är uttorkad i viss grad.
- Testa hudens elasticitet. Nyp till i huden på baksidan av handen eller underarmen och släpp. Välhydrerad hud är töjbar och återgår snabbt till sitt normala läge. Återgår huden långsamt eller känns stram, i kombination med torr mun, är det ett klassiskt tecken på uttorkning.
När ska du söka vård?
- Besök din husläkare eller vårdcentral för en säker diagnos. Läkaren kommer sannolikt att väga dig, ställa frågor om din urinering och ditt vätskeintag, samt kontrollera ditt blodtryck – lågt blodtryck är vanligt vid uttorkning. Ett blodprov kan tas för att mäta elektrolytnivåerna och bedöma njurfunktionen.
Sök akut vård direkt om du eller ett barn får svåra symtom som förvirring, yrsel vid resning, mycket mörk urin eller ingen urin alls, insjunkna ögon, hjärtklappning, svår svaghet eller om ett litet barn gråter utan tårar och har en insjunken fontanell. Små barn och äldre är extra känsliga för vätskebrist och bör alltid följas noga vid feber, kräkningar eller diarré.
