PSA-testet spelar en central roll i övervakningen av mäns hälsa och utgör ofta det första steget vid utredning av prostatacancer. Prostataspecifikt antigen, PSA, finns i små mängder i alla mäns blod. Denna normala, låga nivå kallas baslinje och är referenspunkten när PSA-värden stiger eller sjunker. En förhöjd nivå kan tyda på att prostatakörteln inte fungerar som den ska – till exempel på grund av benign prostatahyperplasi (BPH), inflammation, infektion eller prostatacancer.
Det är dock viktigt att komma ihåg att PSA-testet långt ifrån är entydigt. Många olika faktorer kan påverka resultatet och leda till både falskt höga och falskt låga värden. Här går vi igenom de vanligaste faktorerna du bör känna till.
Benign prostatahyperplasi är en godartad förstoring av prostatakörteln. Tillståndet orsakar ofta täta toalettbesök nattetid, urinretention, svårigheter att tömma blåsan samt urinvägsinfektioner. BPH leder till förhöjda PSA-nivåer, men har inget med cancer att göra.
Inflammation eller infektion i prostatan ger också förhöjda PSA-värden. Om möjligt bör PSA-testet vänta tills eventuell infektion läkt ut och inflammationen lagt sig, eftersom resultatet annars kan bli missvisande.
Åldern påverkar också PSA-nivåerna. Som huvudregel gäller att ju äldre mannen är, desto högre blir värdet. Detta försvårar cancerdiagnostiken, eftersom normalvärdena inte enkelt kan justeras efter ålder utan risk att cancertumörer förblir oupptäckta.
Ejakulation genom samlag eller onani höjer PSA-nivåerna i 24–48 timmar. Har du ett PSA-test planerat rekommenderas att du avstår från ejakulation i minst två dagar före provtagningen.
Flera läkemedel och kosttillskott kan påverka PSA-resultatet. Läkemedel som finasterid (Proscar/Propecia) och dutasterid (Avodart), som ofta ordineras mot BPH och håravfall, kan sänka PSA-värdet med upp till 50 procent. Även antiinflammatoriska läkemedel (NSAID, inklusive aspirin och ibuprofen) samt kosttillskott för prostathälsa kan ge falskt låga värden och dölja verkliga PSA-stegringar.
Fetma gör PSA-mätningar extra svårtolkade, eftersom patienter med övervikt ofta har lägre PSA-nivåer. Detta kan leda till felaktiga resultat och göra prostatabesvär svåra att diagnostisera. Tyvärr upptäcks prostatacancer hos många överviktiga patienter först när sjukdomen hunnit sprida sig till andra delar av kroppen.
Skador i prostataområdet kan påverka PSA-nivåerna. Berätta alltid för din läkare om du skadat dig innan provtagning. Intensiv träning, exempelvis cykling, kan också höja PSA-värdet. Undvik därför sådan träning och aktiviteter med skaderisk under 48 timmar före testet.
Den digitala rektalundersökningen är en viktig metod för att upptäcka prostatabesvär. Vid undersökningen för läkaren in en smord, handskskyddad finger i ändtarmen för att känna efter avvikelser i prostatan. Själva undersökningen kan höja PSA-nivåerna, varför blodprov för PSA bör tas innan en rektalundersökning görs.
Urinvägs- eller blåsinfektioner, urinkateterisering och urinretention ger förhöjda PSA-värden. PSA-testet bör skjutas upp till fyra till sex veckor efter att infektionen eller retentionen läkt ut, och sex veckor efter att en kateter tagits bort.
En biopsi, operation eller annan undersökning av prostata eller blåsa höjer PSA-nivåerna. Det kan ta allt mellan en och sex månader innan värdena återgår till baslinjen efter sådana ingrepp.
För att få ett så tillförlitligt PSA-resultat som möjligt är rätt timing och goda förberedelser avgörande. Informera alltid din läkare om vilka läkemedel och kosttillskott du använder, om du nyligen genomgått undersökningar eller ingrepp, samt om livsstilsfaktorer som träning eller skador. På så sätt minskar risken för missvisande värden och onödiga oro.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online