```html
När pilgrimerna anlände till det kalla och fuktiga Nya England var de utsatta för en rad allvarliga sjukdomar, varav många var dödliga eller kraftigt försvagande. Utöver det ogynnsamma klimatet saknade kolonisterna grundläggande kunskaper om hygien och sanitära rutiner, vilket i hög grad bidrog till den höga dödligheten under de första åren.
Vanliga sjukdomar bland pilgrimerna
- Skörbjugg: En sjukdom som orsakas av brist på vitamin C. Typiska symtom är trötthet, svaghet, blödande tandkött och sår på huden.
- Smittkoppor: En högst smittsam sjukdom som kännetecknas av utslag bestående av små röda knottror. Andra symtom är feber, frossa och huvudvärk.
- Mässling: En mycket smittsam sjukdom som ger utslag i form av små röda fläckar. Symtomen omfattar även feber, frossa och hosta.
- Dysenteri: En bakteriell tarminfektion som orsakar svår diarré, buksmärta och feber.
- Tuberkulos: En bakteriell infektion i lungorna som leder till feber, ihållande hosta, viktminskning och svaghet.
- Kikhosta: En högt smittsam luftvägsinfektion som kännetecknas av svåra hostattacker. Även feber, frossa och huvudvärk förekommer.
- Tyfoidfeber: En bakteriell infektion som angriper matsmältningssystemet. Vanliga symtom är feber, diarré, kräkningar och buksmärtor.
Kombinationen av näringsbrist, dåliga levnadsförhållanden och exponering för nya patogener gjorde att många pilgrimer aldrig överlevde sina första vintrar i den nya världen.
