Myom är godartade tillväxter som oftast uppstår i livmoderns muskelvägg. De är mycket vanliga bland kvinnor i fertil ålder. Befintliga myom krymper ofta efter menopaus, vilket tros bero på de sjunkande östrogennivåerna i kroppen. Myom utvecklas sällan efter menopaus eller före puberteten – även detta kopplas till avsaknaden av eller låga nivåer av östrogen.
Myom benämns också som livmodermyom, leiomyom, fibiomyom eller uterint myom. Storleken varierar kraftigt – från några millimeter till verkligt stora knutor som kan märkbart förstoras livmodern.
Kontrollera om du tillhör riskgruppen. Myom förekommer hos cirka 20 procent av alla kvinnor mellan 30 och 50 års ålder. De är vanligare hos kvinnor med övervikt eller fetma än hos kvinnor med normal vikt. En kvinna kan ha allt från ett enda myom till hundratals i livmodern, oftast runda eller ovala till formen. Kvinnor afrikanskt ursprung löper två till tre gånger större risk att utveckla myom och får oftare besvärande symtom jämfört med vita kvinnor.
Fråga din läkare vilken typ av myom du eventuellt har. Myom namnges efter den del av livmodern där de sitter. De olika typerna är intramurala myom (i muskelväggen), submukösa myom (under slemhinnan), subserösa myom (på livmoderns utsida) samt pedunkulära myom (med stjälk). De flesta myom finns i livmoderns muskelvägg eller intilliggande bukhåla. Endast pedunkulära myom sitter helt utanför livmodern, fästa via en bas eller stjälk.
Ta notis om eventuella symtom, och kontakta din läkare för en diagnos om du är osäker. Vanliga symtom är långvariga menstruationer som varar i sju dagar eller längre, kraftiga blödningar under mensen samt ett ökat tryck som orsakar smärta i nedre delen av buken eller bäckenet. Andra tecken är förstoppning, uppblåsthet och en känsla av fullhet som leder till täta urinträngningar, samt nedsatt aptit. I sällsynta fall kan myom även komplicera graviditeter genom att hindra ett embryo från att fästa i livmodern. Vissa kvinnor med myom har dock inga symtom alls.
Ärftlighet kan vara en prediktor för myom, så ta reda på om nära släktingar har haft besvär. Andra faktorer som påverkar risken är tidig första menstruation. Graviditet och användning av p-piller minskar däremot chanserna att utveckla myom.
Be din läkare utföra någon av de undersökningar som finns tillgängliga för att avgöra om du har myom. Olika bilddiagnostiska metoder används, exempelvis ultraljud, röntgen eller magnetresonanstomografi (MRI), för att bekräfta förekomsten av myom. Medelstora till stora myom kan ofta kännas av läkaren vid en manuell gynekologisk undersökning.
Kom ihåg: Kontakta alltid vården om du misstänker att du har myom eller upplever onormala blödningar, smärta eller andra besvär. Endast en läkare kan ställa en säker diagnos och rekommendera rätt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online