Elektrofores är en analysmetod inom molekylärbiologi som används för att separera ämnen som proteiner och nukleinsyror för att kunna studera deras molekylära struktur. Analysen utförs genom att mäta hur snabbt molekylerna rör sig genom ett gelmaterial när ett elektriskt fält appliceras. Molekyler med låg molekylvikt rör sig snabbare genom gelen, medan molekyler med hög molekylvikt rör sig långsammare. Det finns flera olika typer av elektrofores, bland annat DNA-, RNA- och proteinelektrofores. Samtliga dessa tekniker spelar en viktig roll inom genetisk forskning och diagnostik.
DNA är negativt laddat tack vare fosfatryggraden i dess dubbelsträngade struktur. När ett elektriskt fält appliceras vandrar därför DNA-molekylerna mot den positiva polen. Hastigheten med vilken DNA:t förflyttar sig bromsas dock upp av agarosgelen som molekylerna måste passera igenom. Större molekyler rör sig långsammare, medan mindre molekyler rör sig snabbare och vandrar längre genom gelen.
För att kunna visualisera resultaten färgas DNA:t med en fluorescerande färg, oftast etidiumbromid, och gelerna granskas därefter under transillumination. På så sätt kan forskare analysera DNA-fragmentens storlek och mönster, vilket är avgörande vid exempelvis genetisk kartläggning, fingeravtryckanalys och kontroll av kloningsresultat.
RNA liknar DNA i sin uppbyggnad, men skiljer sig åt genom att sockerdelen i ryggraden består av ribos istället för deoxiribos. Vid RNA-elektrofores används denaturerade geler, eftersom RNA tenderar att vika ihop sig och bilda stabila sekundärstrukturer. Dessa strukturer skulle annars hindra molekylerna från att migrera korrekt efter storlek, vilket är fallet vid DNA-elektrofores.
För att undvika skeva resultat är det klokt att inkludera en positiv RNA-kontroll. Det gör det också lättare att avgöra om eventuella problem beror på själva RNA-provet eller på gelen. Om molekylvikterna är kända kan även RNA-markörer användas som referens. I övrigt påminner proceduren starkt om den som används vid DNA-elektrofores.
Proteinelektrofores är en analys som mäter de olika proteiner som finns i blodet. Proteiners byggstenar kallas aminosyror, och beroende på deras sammansättning har proteinerna olika struktur och laddning. Ett blodprov tas från en ven med hjälp av en nål som är kopplad till ett provtagningsrör. Blodet skickas därefter till laboratoriet där det prepareras på agarosgel enligt samma princip som vid DNA-elektrofores.
Blodproteiner, inklusive albumin och olika typer av globuliner, identifieras utifrån sin molekylvikt. Proteinerna vandrar genom gelen efter storlek: ju större proteinet är, desto långsammare rör det sig, medan mindre proteiner vandrar längre. Att kunna identifiera blodproteiner är värdefullt vid matchning av blodtyper mellan individer, men används även inom medicinsk diagnostik för att upptäcka avvikelser som kan tyda på sjukdomar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online