Enligt National Human Genome Research Institute (NHGRI) beskriver kloning ett antal olika processer som används för att framställa genetiskt identiska kopior av en biologisk enhet. DNA-kloning innebär att man använder och manipulerar DNA-procedurer för att skapa flera kopior av en enskild gen eller ett specifikt DNA-segment.
Det finns tre huvudtyper av kloning: genkloning, reproduktiv kloning och terapeutisk kloning. Genkloning har alltid varit direkt kopplad till DNA-kloning, eftersom just denna process används för att producera kopior av gener eller DNA-segment.
Forskare använder normalt DNA-kloning för att studera gener på djupet. Metoden går ut på att isolera en gen från en organism och sedan föra in den i en värdorganism eller värdcell. Under proceduren replikeras genen många gånger om, vilket ger forskarna stora mängder material att arbeta med.
För att generna ska kunna replikeras måste värdcellerna förökas ett antal gånger. En enda värdcell har nämligen inte tillräckligt med utrymme eller kapacitet för att rymma alla de duplicerade cellerna som krävs för en lyckad kloning.
Rekombinant DNA-teknik, som även kallas DNA-kloning, är en metod som bygger på vetenskaplig forskning och som spelar en central roll inom medicinen. Tekniken används bland annat vid utveckling av nya läkemedel samt vid behandling av sjukdomar och olika funktionsstörningar.
Användningen av DNA-kloning gör det möjligt för forskare och medicinska yrkesverksamma att minska risken för sjukdomar på flera sätt. Genom genetisk utvärdering kan man identifiera sjukdomars grundorsaker, genterapi kan användas mot cancer, och rekombinanta produkter såsom insulin och tillväxthormoner kan produceras för att behandla patienter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online