PET är en förkortning av positronemissionstomografi (Positron Emission Tomography), och undersökningen kallas ibland även för en nuklearmedicinsk skanning. Vid en PET-undersökning letar läkare efter sjukdomar i kroppen genom att studera hur organ och vävnader fungerar – inte bara hur de ser ut. För att bilden ska kunna tolkas korrekt måste patienten först ges ett svagt radioaktivt ämne.
Ett radioaktivt spårämne injiceras i en blodven, vanligtvis på insidan av armbågen. Därefter tar det ungefär en timme för ämnet att spridas och tas upp ordentligt i kroppens vävnader innan själva mätningen kan påbörjas.
När det är dags för skanningen ligger patienten på ett smalt bord som långsamt glider in i den ringformade öppningen i mitten av PET-kameran. Injektionen kan kännas som ett litet stick, och vissa personer upplever en kortvarig känsla av värme när ämnet sprids i kroppen. Själva skanningen är helt smärtfri och kan inte kännas alls.
Kameran fångar upp den energi som det radioaktiva ämnet avger och omvandlar signalerna till detaljerade tredimensionella bilder. Bilderna överförs sedan till en dator där läkaren kan analysera dem noggrant.
Utifrån bilderna bedömer vårdpersonalen om PET-skanningen visar tecken på sjukdom, elakartade tumörer eller andra avvikelser i organen. Eftersom aktiva celler ofta syns tydligt kan områden med förhöjd aktivitet peka ut var problemet finns.
Enligt Medline används PET-undersökningar för att upptäcka många olika komplikationer i kroppen, bland annat:
Skanningen ger denna information genom att visa organens position, storlek och form. Dessutom kan vissa av organens funktioner bedömas, eftersom upptaget av spårämnet speglar hur aktiva cellerna är.
Onormala fynd vid en PET-skanning kan tyda på flera olika tillstånd, exempelvis nedsatt hjärtfunktion, Alzheimers sjukdom, cancer, utväxter eller infektioner. Ett avvikande svar kan också avslöja förändringar i organens funktion, eller att ett organ har onormal storlek, placering eller form. Kom ihåg att ett onormalt resultat inte automatiskt betyder en allvarlig diagnos – kompletterande undersökningar behövs ofta för att fastställa orsaken.
PET-skanningar förväxlas ofta med magnetkameraundersökningar (MR/MRI) och datortomografi (DT/CT). Både MR och DT fokuserar främst på att visa kroppens struktur samt blodflödet till och från organen. Den avgörande skillnaden är att en PET-skanning visar hur organen och vävnaderna faktiskt fungerar i stunden då undersökningen utförs.
Idag kombineras PET ofta med DT i samma undersökning – en så kallad PET-DT. Kombinationen ger både anatomisk och funktionell information i samma bild, vilket hjälper läkarna att se exakt var en avvikelse finns samtidigt som de får veta hur aktivt området är.
Mängden radioaktivitet i spårämnet är liten och jämförbar med strålningen vid många andra röntgenundersökningar. Ämnet bryts snabbt ner och lämnar kroppen inom några timmar, bland annat via urinen. Undersökningen anses säker för de flesta patienter, men gravida kvinnor bör alltid berätta för vården om sin situation innan en PET-skanning görs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online