1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Rabiesimmunoglobulin: effektivitet, användning och riktlinjer

Rabiesviruset är ett potentiellt dödligt virus som bärs av djurvärdar och överförs till människor genom bett eller annan kontakt som gör att viruset kan tränga in i blodbanan. En central del av den rekommenderade behandlingen är en dos immunoglobulin, som har visat sig mycket effektivt för att stoppa spridningen av rabiesvirus i kroppen – förutsatt att det ges i kombination med rabiesvaccin.

Mänskligt rabiesimmunoglobulin

Behandling med humant rabiesimmunoglobulin rekommenderas som första åtgärd efter exponering för rabiesviruset. Därefter följer fem doser rabiesvaccin under den kommande månaden. Humant rabiesimmunoglobulin rekommenderas dock inte som skyddande behandling före eventuell exponering.

Var ges immunoglobulinet?

Humant rabiesimmunoglobulin injiceras först direkt i sårområdet, där viruset kan ha trängt in. Resterande del av dosen sprutas sedan intramuskulärt i patienten för att ge ett skydd i hela kroppen.

Alternativ till humant immunoglobulin

Eftersom humant rabiesimmunoglobulin ibland kan vara en bristvara rekommenderar vissa hälso- och sjukvårdsmyndigheter ett alternativ: hästbaserat (ekvint) rabiesimmunoglobulin. Detta alternativ används framför allt i regioner där tillgången på humant immunoglobulin är begränsad.

När ska immunoglobulin användas?

Humant rabiesimmunoglobulin bör administreras samma dag som den första vaccindosen för bästa effekt. Om preparatet inte finns tillgängligt direkt kan det ges upp till sju dagar efter den första vaccindosen, men ju tidigare behandlingen påbörjas, desto bättre är skyddet.

Vem bör få behandling?

Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att humant rabiesimmunoglobulin endast används vid så kallad kategori III-kontakt. Det innefattar bett eller skrapmärken som genomborrar huden från ett smittat djur, samt situationer där saliv från ett smittat djur kommer i direkt kontakt med slemhinnor eller öppna sår.

Sammanfattningsvis är snabb behandling med rabiesimmunoglobulin i kombination med vaccin avgörande för att förhindra att sjukdomen bryter ut. Rabies är nästan alltid dödlig när symtomen väl har debuterat, vilket gör tidig medicinsk vård efter misstänkt exponering helt avgörande.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online