Hakmaskinfektion orsakas av tarmlevande parasiter, främst arterna Ancylostoma duodenale och Necator americanus. Vanliga symptom är lindrig diarré och buksmärtor, men allvarliga komplikationer kan uppstå om infektionen lämnas obehandlad. Särskilt utsatta grupper – spädbarn, gravida och undernärda personer – bör vara extra uppmärksamma. År 2002 uppskattades att cirka 1,3 miljarder människor världen över var infekterade av hakmask.
Båda parasitarterna förekommer över hela världen i varma och fuktiga klimat. Stora utbrott av hakmask sker i områden där hygienen är bristfällig och mänsklig avföring används för att gödsla jordbruksmark. Maskarna utsöndrar ägg via avföringen ut i jorden, där äggen kläcks till infektiösa larver. Under 1900-talet drabbades sydöstra USA av ett stort utbrott som senare kunde kontrolleras.
Vuxna maskar och ägg i avföringen är inte direkt smittsamma. När äggen väl har kläckts till larver kan parasiterna dock borra sig in genom huden och transporteras till lungorna, vandra genom luftvägarna upp till munnen och till slut ta sig ner till tunntarmen. Smitta sker när huden kommer i kontakt med jord som innehåller hakmasklarver, eller genom att man sväljer förorenad jord. Det tar ungefär en vecka för larverna att nå tunntarmen, där de växer till cirka en centimeter långa maskar, fäster sig på tarmväggen och suger blod – vilket orsakar obehag och potentiella hälsorisker.
Personer som har regelbunden kontakt med jord löper störst risk, särskilt om jorden innehåller mänsklig avföring. De som går barfota är också högt utsatta på grund av den ständiga kontakten mellan hud och mark. Barn, som leker i jord och ofta rör sig barfota, tillhör likaså riskgruppen. Eftersom smittan överförs via jord ökar däremot inte personkontakter risken för smitta – barn på förskolor eller skolor löper därför inte större risk än andra.
Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC är klåda och utslag på det ställe där huden kommit i kontakt med jorden vanligen det första tecknet på infektion. Klådan och utslagen uppstår när larverna borrar sig in i huden. En lindrig infektion kan ge få symptom, såsom buksmärtor och mild diarré. En kraftig infektion kan däremot orsaka anemi (brist på röda blodkroppar), intensiva buksmärtor, kraftig diarré, aptitlöshet, trötthet, andningsbesvär vid fysisk ansträngning och betydande viktnedgång. Kroniska, kraftiga infektioner kan hos barn hämma både tillväxt och hjärnutveckling samt i värsta fall leda till hjärtsvikt.
Kontakta en vårdcentral om du upplever dessa symptom. Diagnosen ställs genom analys av ett avföringsprov, som kan påvisa hakmaskägg och därmed bekräfta infektionen. Behandlingen pågår vanligen en till tre dagar och består av läkemedel som ordinerats av läkare. Enligt CDC är medicinerna effektiva och har få biverkningar. Om patienten lider av anemi kan även järntillskott förskrivas. Läkaren kan begära ett nytt avföringsprov efter avslutad behandling för att säkerställa att patienten har återhämtat sig helt.
Förebyggande åtgärder handlar framför allt om att undvika direkt hudkontakt med jord. Använd skor, handskar och andra skyddande lager när du arbetar med jord, och undvik att gå barfota eller röra vid jord med bara händer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online