Hakmask kan orsaka zoonotiska infektioner, det vill säga sjukdomar som både människor och djur kan dela, enligt Companion Animal Parasite Council. Parasiten smittar människor och deras husdjur antingen genom intag av maskens ägg eller genom huden, när hakmasklarver vandrar in genom huden.
Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC (Centers for Disease Control) förekommer hakmask över hela världen, men den trivs framför allt i områden med varmt och fuktigt klimat. I USA är mänskliga hakmaskinfektioner geografiskt koncentrerade till sydöstra landet och staterna längs Golfkusten.
Katter och hundar smittas antingen genom att svälja infekterad jord, till exempel när de slickar sin päls, eller via huden när larver tränger igenom den. Larver kan också överföras till valpar och kattungar genom modersmjölken. När masken väl etablerat sig fäster den sig – "hakar" sig fast – i djurets tarmar och livnär sig på dess blod. Hos unga djur kan ett kraftigt angrepp leda till anemi, viktnedgång och allmän svaghet.
Människor smittas antingen genom att oavsiktligt få i sig förorenad jord eller avföringspartiklar, eller via huden – till exempel när man går barfota på kontaminerad mark, som en varm sandstrand eller en gräsmatta där hundar rört sig.
CDC lyfter fram två huvudsakliga riskfaktorer för smitta hos människor: att ha en hund i hushållet, oftast en valp, samt pica – en ätstörning där personen äter saker som inte är mat, såsom jord eller avföring. Små barn är extra utsatta eftersom de ofta leker på marken och sedan stoppar händerna i munnen.
Hakmaskinfektioner hos människor kan orsaka kutan larva migrans, ett tillstånd som ger ett kliande, rödligt utslag i form av slingrande spår under huden, enligt Winn Feline Foundation. Vid kraftiga angrepp kan parasiten vandra vidare till lungorna. Larver av arten Ancylostoma caninum – hundens hakmask – tränger dessutom djupare in i vävnaderna och kan i sällsynta fall nå tarmarna.
Enligt CDC är det många som inte inser att deras husdjur kan bära på parasiter som hakmask. Det goda nyhetsen är att problemet går att förebygga: regelbunden avmaskning av vuxna djur, samt av alla nya valpar och kattungar, skyddar både djuren själva och den miljö där människor vistas. Kombinera detta med god handhygien, täckning av sandlådor och undvikande av barfotapromenader på misstänkt förorenad mark – då minskar risken för smitta betydligt för hela familjen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online