Degenerativ disksjukdom är ett tillstånd i ryggraden där mellankotskivorna skadas. Tillståndet kallas även spondylos och kan drabba alla delar av ryggraden, inklusive bröstkotorna (thorakalkotorna) som sitter i mitten av ryggen. Eftersom bröstryggen är relativt stillasatt är det ovanligt att diskarna där skadas, men trauma och naturligt åldrande kan göra området sårbart.
Människans ryggrad består av flera staplade ben som kallas kotor. Kotorna ger stöd och skydd åt ryggmärgen och nerverna, samtidigt som de möjliggör rörelser i många olika riktningar. Bröstkotorna rör sig och böjs inte på samma sätt som övriga kotor, eftersom de stabiliseras av revbenen. Mellankotskivorna fungerar som stötdämpare som separerar kotorna från varandra.
Trots sitt namn är degenerativ disksjukdom inte alltid progressivt degenerativ – i många fall kan tillståndet stabiliseras eller till och med förbättras med tiden.
Tillståndet är ovanligt, men när det uppstår är smärtan oftast lokaliserad till övre delen av ryggen, ofta med utstrålande smärta längs nervrötterna. Plötsliga rörelser, exempelvis vid nysningar eller hostningar, förvärrar vanligtvis smärtan.
Om en disk brer ut sig mot ryggmärgen kan det leda till allvarligare besvär, såsom problem med gång och balans samt dysfunktion i blåsa eller tarm. Sådana symptom bör alltid utredas skyndsamt av läkare.
Degenerativ disksjukdom i thorakalområdet orsakas i allmänhet av slitage på kotorna i samband med åldrandet. Vid födseln består diskarna av mjuka, svampiga strukturer som innehåller cirka 80 procent vatten. Med åldern minskar vatteninnehållet, vilket gör diskarna styvare och mindre elastiska.
Diskarna plattas också till med tiden, vilket minskar avståndet mellan kotorna. Denna texturförändring gör diskarna skörare och mer benägna att skadas. När diskens yttersta lager skadas kan den inre kärnan bukta ut och orsaka besvären. Förutom åldrande kan även trauma mot ryggen, exempelvis vid en olycka eller tung lyft, bidra till tillståndet.
En läkare som är specialiserad på ryggbesvär och ryggraden utvärderar patientens sjukdomshistoria samt eventuella nyligen inträffade förändringar. Om misstanke om diskbråck finns genomgår patienten en röntgenundersökning för att granska skelettstrukturen och bedöma om en skada eller ett trauma har uppstått.
En MR-undersökning (magnetresonanstomografi) kan dessutom visa kroppens mjukdelar och ge en detaljerad bild av diskarnas skick, vilket hjälper läkaren att fastställa rätt diagnos.
Den första behandlingslinjen vid degenerativ disksjukdom i bröstryggen är alltid icke-kirurgisk. Patienten får instruktioner om korrekt hållning och ordineras begränsad aktivitet samt vila. Värme- och köldbehandlingar används för att minska smärta och svullnad, ofta i kombination med antiinflammatoriska läkemedel.
Vissa patienter har god effekt av kiropraktisk behandling eller massageterapi. Kortisoninjektioner och muskelavslappnande medel kan ibland användas för att lindra smärta och underlätta läkningsprocessen.
Kirurgi övervägs endast när patienten inte svarar på andra behandlingsmetoder. Målet med operationen är att minska trycket på nervrötterna. Ingreppet innebär antingen att den skadade disken tas bort och kotorna fixeras åt varandra (spinal fusion), eller att en del av kotan avlägsnas för att skapa mer utrymme i ryggraden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online