Mycobacterium tuberculosis: Symtom, smittspridning och behandling av tuberkulos

Mycobacterium tuberculosis är en syrafast, grampositiv bakterie som kan överleva länge både i luften och i upphostat sputum. När bakterien infekterar en människa orsakar den tuberkulos (TB). Bakterien kan i princip angripa alla vävnader i kroppen, men drabbar oftast lungorna. Tuberkulos sprids genom luften från person till person när någon med aktiv lungtuberkulos hostar, pratar, sjunger eller nyser.

Typer av tuberkulos

Det finns två former av infektion med mykobakterien: latent tuberkulosinfektion och aktiv tuberkulossjukdom. En person med latent infektion mår bra och visar inga symtom, eftersom kroppens immunförsvar effektivt håller bakterien i schack. Personen kan inte smitta andra, men testar positivt för tuberkulos och har en normal lungröntgen. Eftersom bakterien fortfarande finns kvar i kroppen kan den dock aktiveras om immunförsvaret försvagas, till exempel vid annan sjukdom eller medicinsk behandling.

En person med aktiv tuberkulossjukdom mår sjuk och uppvisar typiska symtom på tuberkulos. Personen kan smitta andra, testar positivt för tuberkulos och har en onormal lungröntgen.

Riskfaktorer

Följande grupper löper ökad risk att insjukna i tuberkulos:

• Personer som har nära kontakt med någon som har aktiv tuberkulos.
• Personer födda i Ryssland, Afrika, Asien, Östeuropa eller Latinamerika, där tuberkulos är vanligt förekommande.
• Personer som bor eller vistas i trånga miljöer, exempelvis härbärgen, långtidsvårdsinrättningar och anstalter.
• Vårdpersonal som kommer i kontakt med patienter med aktiv tuberkulos.
• Barn som vistas nära vuxna som tillhör riskgruppen.
• Personer med försvagat immunförsvar.

Symtom och tecken

Den vanligaste formen av infektion är lungtuberkulos, även kallad pulmonell tuberkulos. Typiska tecken på lungtuberkulos är:

• Ihållande hosta som varar i tre veckor eller längre
• Bröstsmärtor
• Nattsvettningar
• Upphostning av blod eller sputum
• Feber och frossa
• Viktnedgång och nedsatt aptit

Testning och diagnos

Tuberkulos kan diagnostiseras med hjälp av röntgen, sputumprov, hudtest eller blodprov. En sputumundersökning under mikroskop hjälper till att påvisa de syrafasta bakterierna, och en sputumodling kan göras för att bekräfta diagnosen. Lungröntgen används för att bedöma om sjukdomen finns och hur utbredd den är.

Hudtestet innebär att en liten mängd vätska, så kallat tuberkulin, injiceras under huden. Resultatet avläses inom 48–72 timmar. Blodprover för tuberkulos är en nyare metod som mäter kroppens immunologiska svar på bakterien.

Behandling

Latent tuberkulosinfektion behandlas oftast med läkemedlet isoniazid (INH) i nio månader. Läkemedlet dödar bakterien hos den latenta bäraren, så att denne inte utvecklar aktiv tuberkulossjukdom senare i livet.

Aktiv tuberkulossjukdom behandlas under tolv månader med en kombination av flera olika läkemedel. Det är avgörande att patienten tar hela medicineringen exakt enligt ordination, så att infektionen botas helt. Avbryts behandlingen i förtid, eller tas inte medicinen under hela den föreskrivna tiden, kan bakterien utveckla resistens mot läkemedlen – vilket gör infektionen betydligt svårare att bekämpa.

Vaccination

BCG-vaccinet (Bacille Calmette-Guérin) ger skydd mot tuberkulos. Det används sällan i USA, men ges rutinmässigt till nyfödda och barn i länder där tuberkulos är vanligt förekommande.

Förebyggande åtgärder

Har du tuberkulos kan du själv minska risken att smitta andra:

• Täck mun och näsa med pappersnäsduk när du hostar eller nyser.
• Släng genast näsduken i en sluten plastpåse.
• Tvätta händerna efter hosta eller nysning.
• Undvik trånga och dåligt ventilerade utrymmen.