Behandling av svampinfektion – effektiva metoder inifrån och ut

En svampinfektion kräver ofta en genomtänkt behandling som riktar sig både mot de yttre symtomen och mot eventuella underliggande orsaker i kroppen. Vissa personer drabbas av återkommande svampinfektioner, exempelvis i underlivet, på grund av en systemisk svampväxt. Behandlingen kan därför behöva kombinera interna åtgärder – som kostomläggning och rensande kurer – med externa preparat i form av svampdödande krämer.

Varför behandling av Candida albicans är viktig

Många ytliga svampinfektioner har sitt ursprung i Candida albicans, en jästsvamp som naturligt förekommer i tjocktarmen. Överanvändning av antibiotika, kortisonpreparat, en ensidig kost eller långvarig stress kan rubba den naturliga balansen och leda till en överväxt av svampen.

En överväxt kan irritera tarmens slemhinna och bidra till ansamlingar där svamp, gifter och i vissa fall parasiter trivs. Detta kan även försämra näringsupptaget via tarmväggen. Om besvären inte behandlas kan svampen spridas via blodbanan till celler och organ, bland annat huden, vilket kan ge upphov till olika sjukdomstillstånd samt återkommande svampinfektioner.

Behandling av systemisk svampinfektion

En överväxt av candida i tarmen kallas kandidos (candidiasis). Det finns flera sätt att behandla denna typ av infektion:

• Kost: Mycket färska frukter och grönsaker kan hjälpa kroppen att återfå balansen, eftersom dessa livsmedel innehåller naturliga enzymer som hämmar svamptillväxt.
• Örter: Te på pau d'Arco (lapacho) används traditionellt mot svamp, liksom sennablad och aloe vera. Aloe vera kan även hjälpa till att reparera tarmens slemhinna efter att svampen eliminerats.
• Tarmrensning: Vissa personer provar tarmrenande produkter i pulver- eller sirapsform som innehåller örter och ingredienser som vitlök, vilka tros ha svampdämpande egenskaper.

Lokal behandling av svamp i underlivet och på huden

Vid svampinfektion i underlivet, hos både män och kvinnor, ordineras oftast krämer innehållande nystatin. Dessa lindrar klåda och smärta samtidigt som de läker det drabbade området. Ringorm behandlas med preparat som Dermisil, medan fotsvamp ofta går att bota med receptfria medel som Micatin eller Tinactin.

Hjälper inte de receptfria alternativen kan läkaren skriva ut starkare antimykotiska läkemedel, exempelvis Mentax eller Lamisil. Lamisil används även mot nagelsvamp, ett tillstånd som kan göra att naglarna missfärgas och förtjockas.

Behandling av svamp i munnen

Munsvamp kan uppträda på tungan, på kindernas insida, i halsen och i matstrupen. Vanliga läkemedel är nystatin, klotrimazol och mikonazol, som oftast används genom att man sköljer munnen med lösningen och därefter sväljer den. Om dessa preparat inte ger tillräcklig effekt kan läkaren förskriva flukonazol (Diflucan).

Förebyggande åtgärder

Svampinfektioner är vanliga och besvärliga, men de går ofta att förebygga. Vissa infektioner beror på ett försvagat immunförsvar. De flesta kan minska risken att behöva behandling genom att äta en hälsosam och varierad kost, motionera regelbundet och hålla en god hygien. Undvik dessutom att bära blöta kläder under längre perioder, eftersom fukt gynnar svamptillväxt.

Kontakta alltid vårdpersonal om du misstänker en svampinfektion, särskilt om besvären återkommer eller inte lägger sig efter behandling med receptfria preparat.