Skolios är ett tillstånd där ryggraden har en onormal sidokrökning. Det diagnostiseras vanligtvis i barndomen, men kan ibland visa sig först i vuxen ålder – oftast när tillståndet inte upptäckts eller behandlats under uppväxten. Skolios drabbar flickor oftare än pojkar och tenderar att gå i familjer. Den exakta orsaken är fortfarande okänd, men det finns flera väl etablerade behandlingsalternativ beroende på hur svår krökningen är.
De flesta barn med skolios har bara en lindrig krökning och behöver ingen aktiv behandling. De behöver istället följas upp regelbundet för att säkerställa att tillståndet inte förvärras. Kontroller görs vanligtvis var fjärde till sjätte månad medan barnet växer. Så länge krökningen håller sig under 20 grader krävs ingen ytterligare behandling.
Korsetter, eller ortoser, är en vanlig behandling för barn med en ryggkrökning mellan 25 och 40 grader. En ortos botar dock inte skolios – syftet är att hindra den befintliga krökningen från att bli värre. En äldre typ av korsett, kallad Milwaukee-ortosen, omsluter hela överkroppen och har en halsring med stöd för bakhuvudet och hakan. Enligt Mayo Clinic användes Milwaukee-ortoser tidigare för alla typer av skoliosrelaterade krökningar, men de används sällan idag. Numera används de nästan uteslutande vid krökningar i övre delen av ryggraden.
Den mest använda ortosen vid skolios är lågprofilortosen, även kallad underarmskorsett eller thorakolumbosakral ortos (TLSO). Enligt Mayo Clinic är den tillverkad av plast och formgiven så att den anpassar sig efter patientens kropp. Ortosen går under armarna och omsluter bröstkorg, ländrygg och höfter. Eftersom den sitter så tätt mot kroppen är den nästan osynlig under kläderna, vilket gör den lättare att bära i vardagen.
Barn med en krökning på mer än 40 till 50 grader behöver sannolikt opereras. Precis som med korsetter är operation inte ett botemedel, men den hindrar tillståndet från att förvärras. Enligt Mayo Clinic är den vanliga metoden att steloperera ryggraden längs krökningen. Detta görs genom att sammanfoga minst två kotor med nytt ben, med hjälp av implanterade skruvar, trådar, metallstavar eller krokar som håller kotorna på plats medan de läker. Med tiden växer kotorna ihop, vilket gör att krökningen inte fortsätter att öka. Implantaten lämnas kvar eftersom de ger extra stöd åt det opererade området. De kan också utöva ett visst tryck på ryggraden som med tiden bidrar till att räta ut en del av krökningen.
National Institutes of Health (NIH) anger att andra behandlingsformer för skolios inkluderar kiropraktisk manipulation, kosttillskott och elektrisk stimulering. Ingen av dessa metoder har dock bevisats kunna bota skolios eller stoppa dess utveckling. Träning påverkar inte heller skolios direkt, men NIH rekommenderar ändå regelbunden fysisk aktivitet eftersom den hjälper patienter att bibehålla god allmän hälsa och ett gott välbefinnande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online