1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Så behandlas frontotemporal demens – komplett guide för patienter och anhöriga

Vad är frontotemporal demens?

Frontotemporal demens (FTD) påverkar nervcellerna i hjärnans frontal- och tinninglober. Eftersom dessa områden styr beteende, koncentration, omdöme, språk, minne, motivation, rörelser, personlighet, resonemang, socialt umgänge och tal kan sjukdomen förändra en människa helt. Förändringarna sker gradvis under en period på två till tio år.

FTD debuterar ofta tidigare än andra former av demens – ibland redan i slutet av 30-årsåldern. Sjukdomen är relativt ovanlig och utgör mindre än 8 procent av alla diagnostiserade demensfall. De drabbade lever i genomsnitt fem till tio år efter att diagnosen har ställts.

Så går du tillväga steg för steg

1. Känn igen symtomen tidigt

Eftersom behandlingsmöjligheterna vid FTD är begränsade är det viktigt att upptäcka symtomen så tidigt som möjligt. Typiska tecken är apati, ökad aptit, minskad aktivitetsnivå, olämpligt eller oanständigt beteende, bristande omtanke om andra, minnesförlust samt förlorat intresse för hygien och personlig vård. Den drabbade kan också få svårt att tala, röra sig stelt, uppvisa darrningar och ha allvarliga balansproblem. Många utvecklar dessutom tvångsmässiga beteenden som de inte haft tidigare, ibland kombinerat med ett tvångsmässigt behov av att stoppa saker i munnen.

2. Ta fram en noggrann familjehistoria

FTD har en stark ärftlig komponent, vilket gör det avgörande att ta reda på om demens förekommer i släkten. Om så är fallet bör typen och formen av demens identifieras. Denna information hjälper husläkaren att ställa en korrekt diagnos och att ta fram en lämplig behandlingsplan.

3. Boka en medicinsk undersökning

En FTD-diagnos kan vara svår att ställa eftersom symtomen liknar de vid flera andra sjukdomar, till exempel Parkinsons sjukdom. Dessutom kommer symtomen smygande, vilket gör att de kan förbises tills de blivit mycket uttalade. En grundlig medicinsk undersökning är därför ett viktigt första steg.

4. Genomför en psykologisk utredning

Om den medicinska diagnosen inte är entydig kan en psykologisk utredning ge värdefull vägledning. Den hjälper till att kartlägga vilka symtom som redan finns, hur de kan utvecklas framöver samt vilken terapi – exempelvis logopedi eller psykologisk behandling – som kan lindra sjukdomens effekter.

5. Utför hjärnavbildning och andra tester

Bildtagningar av hjärnan, till exempel MR eller DT, samt andra relevanta undersökningar behövs för att identifiera exakt vilka områden som skadats. Detta är avgörande för att bedöma hur långt sjukdomen har framskridit och för att kunna uppskatta den förväntade livslängden.

6. Mät nivåerna av tau-protein

Begär tester som mäter nivåerna av tau – ett viktigt protein i hjärnan – och hur mycket av det som gått förlorat eller deformerats till olösliga trassel. Eftersom tau är en central byggsten i ett friskt nervsystem kan dess nedbrytning få stor betydelse för sjukdomens fortsatta utveckling och för vilka behandlingsalternativ som finns.

7. Identifiera möjliga behandlingar

Även inget botemedel mot denna form av demens hittills hittats finns flera läkemedel som kan lindra symtomen:

  • Antidepressiva vid ångest eller depression
  • Antipsykotika och ångestdämpande läkemedel vid beteendeproblem
  • Kolinerga läkemedel för att stödja kognitiv förmåga
  • Serotoninåterupptagshämmare vid matbegär och tvångsbeteenden
  • Lugnande medel vid sömnlöshet

8. Var försiktig med läkemedelsbehandling

Påbörja alltid med en låg dos och öka sedan dosen regelbundet tills symtomen förbättras eller försvinner. Introducera endast ett läkemedel åt gången. Lägg inte till nya preparat förrän det tidigare läkemedlet nått rätt nivå och ger önskad effekt.

9. Skydda både patienten och närstående

Implementera strategier som skyddar den drabbade och människorna runt hen. Utse en förmyndare eller upprätta en fullmakt som gör det möjligt för en betrodd person att fatta ekonomiska, medicinska och andra viktiga beslut när patienten inte längre klarar det själv.

10. Informera om lokala stödgrupper

Berätta för patienten om lokala stödgrupper och andra resurser som finns tillgängliga. Förklara syftet med varje grupp eller resurs, hur den kan gynna hen, och hjälp till att hitta de alternativ som bäst motsvarar hen specifika behov.

11. Utbilda familjen

Hjälp patientens familj att förstå vad de kan förvänta sig av sjukdomen, vilka behandlingsalternativ som finns och vilka stödresurser de kan vända sig till. Gör dem uppmärksamma på lokala stödgrupper för anhöriga till demenssjuka och hjälp dem att hitta en grupp som passar deras situation.

12. Remittera till specialister vid behov

Remittera patienten till rätt specialist beroende på behov. Det kan handla om psykiatriker, neurologer, farmakologer och andra experter inom sina respektive områden. Ett tvärvetenskapligt team ger den drabbade bästa möjliga vård genom hela sjukdomsförloppet.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online