Är prostatacancer genetiskt betingad?

Prostatacancer är en sjukdom som drabbar prostatan, en körtel som ingår i det manliga fortplantningssystemet. När cancern utvecklas börjar cellerna i prostatan mutera och dela sig okontrollerat, vilket stör kroppens normala funktioner. Symtomen kan vara smärtsamma, och om sjukdomen lämnas obehandlad kan den sprida sig till andra delar av kroppen och i värsta fall bli dödlig. Precis som alla andra cancerformer kan prostatacancer ha ett samband med generna.

Etnisk bakgrund

En studie från 1977, genomförd av International Agency for Research on Cancer (IARC) i Lyon i Frankrike, visade att prostatacancer förekommer något oftare hos män med kinesiskt, tyskt, israeliskt, jamaicanskt, svenskt och ugandiskt ursprung. Bland dessa grupper påvisade studierna tumörer hos cirka 30 procent av männen i 50-årsåldern och hos så många som 80 procent av männen i 70-årsåldern. Det bör dock noteras att en stor del av dessa fynd rör små, latenta tumörer som upptäcks i efterhand och som sällan ger symtom under livet.

Ärftlighet i familjen

En uppmärksammad studie publicerad i New England Journal of Medicine år 2000 visade att enäggstvillingar till män som insjuknat i prostatacancer löpte en betydligt högre risk att själva utveckla sjukdomen än män utan motsvarande släkthistoria. Detta tyder starkt på att ärftliga faktorer spelar en viktig roll för risken att insjukna.

Genetiska markörer

I en studie som publicerades i New England Journal of Medicine 1997 upptäckte forskarna att män som bär på generna BRCA1 eller BRCA2 har en ökad risk att utveckla prostatacancer. Hos kvinnor har samma två gener kopplats till en högre frekvens av bröstcancer och äggstockscancer.

Kombinationer av gener

År 2008 upptäckte forskare vid Institute of Cancer Research och University of Cambridge, som studerade den genetiska sammansättningen hos män med prostatacancer, att vissa kombinationer av gener kan leda till en kraftigt förhöjd risk att insjukna i sjukdomen.

Vad betyder detta?

Dessa upptäckter ger nytt hopp om att kunna minska förekomsten av prostatacancer bland män. Om genetiska riskfaktorer kan identifieras tidigt i livet ökar möjligheterna avsevärt att upptäcka och behandla sjukdomen i ett tidigt skede, vilket i sin tur förbättrar prognosen för den enskilde patienten.