Parkinsons sjukdom är en degenerativ neurologisk sjukdom som kännetecknas av försämrad motorik, nedsatt muskelfunktion och förändrade talmönster. Män drabbas ungefär dubbelt så ofta som kvinnor, och den exakta orsaken till sjukdomen är fortfarande okänd. Klinisk forskning har dock funnit betydande belägg för att navelsträngsblod kan spela en roll i behandlingen av Parkinsons sjukdom.
Parkinsons sjukdom angriper nervcellerna i hjärnans centrala nervsystem – i synnerhet cellerna i det område som kallas substantia nigra. Kliniska studier har visat att transplantation av stamceller från navelsträngsblod kan hjälpa till att regenerera skadade neuroner och därigenom lindra symtomen vid Parkinsons sjukdom. Stamceller är kroppens ursprungsceller och kan stödja hjärnans normala funktioner, som att gå, tala och resonera.
Navelsträngsblod samlas in av en läkare i samband med att ett barn föds. Många föräldrar väljer idag att frysa ner sitt nyfödda barns navelsträngsblod som en säkerhet mot framtida degenerativa sjukdomar, exempelvis Parkinson. Blodet förvaras på obestämd tid i flytande kväve och kan tas fram och användas när som helst för en rad olika tillstånd. Det är också möjligt att donera navelsträngsblod för att hjälpa andra personer som lider av degenerativa sjukdomar.
Stamceller kan även hämtas från embryonala och fosterliga källor, men detta är starkt omtvistat eftersom frågan om rätten till mänskligt liv är ett känsligt ämne. Stamceller finns dessutom i benmärg, men att skörda dessa celler är både smärtsamt och invasivt. Benmärgstransplantation kräver dessutom antingen en allogen matchning (genetiskt liknande givare) eller en autolog matchning (från en identisk tvilling med exakt samma DNA), vilket kan vara mycket svårt att finna för många patienter.
Det finns flera fördelar med att lagra navelsträngsblod: insamlingsprocessen är icke-invasiv, blodet kan förvaras länge och acceptansgraden vid transplantation är högre. Navelsträngsblodets celler innehåller nytt och omogent DNA, vilket gör dem mer benägna att vara effektiva än vuxna celler, exempelvis celler från benmärg.
Dessutom finns ingen etisk kontrovers kring navelsträngsblod, eftersom varken embryon eller foster används eller skadas i samband med insamlingen. Navelsträngsstamceller innehåller också upp till tio gånger fler regenererande celler än benmärg, vilket innebär att en mindre mängd blod räcker för att behandla patienter med Parkinsons sjukdom.
Trots att fullskaliga studier på vuxna visat lovande resultat fungerar navelsträngsstamceller oftast bäst vid behandling av barn eller mindre vuxna. Mängden stamceller i en given portion navelsträngsblod räcker helt enkelt inte till för de flesta fullvuxna individer, vilket begränsar behandlingens effekt hos äldre Parkinsonpatienter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online