1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Vilka former av graft-versus-host-sjukdom (GVHD) finns det?

Graft-versus-host-sjukdom (GVHD) kan delas in i två huvudformer beroende på när sjukdomen debuterar efter en hematopoetisk stamcellstransplantation (HSCT). Att känna till skillnaderna mellan formerna är viktigt både för tidig upptäckt och för rätt behandling.

Akut GVHD

Akut GVHD bryter vanligtvis ut inom de första 100 dagarna efter transplantationen. Sjukdomen drabbar framför allt tre organsystem:

Huden – med utslag och rodnad som ofta börjar på händer, fötter eller ansikte.
Mag-tarmkanalen – med diarré, buksmärtor och illamående.
Levern – med stigande levervärden och gulsot.

Akut GVHD graderas som lindrig, måttlig eller svår. Svåra fall kan bli livshotande och kräver omedelbar vård.

Kronisk GVHD

Kronisk GVHD utvecklas oftast mer än 100 dagar efter transplantationen. Till skillnad från den akuta formen kan den drabba nästan vilket organ eller vilken vävnad som helst i kroppen, men engagerar vanligen:

Hud och slemhinnor, exempelvis med torrhet, förändringar i munnen och ögonbesvär
Lever och lungor
Muskler, leder och fascior, vilket kan begränsa rörligheten

Kronisk GVHD har ofta ett smygande förlopp och kan likna autoimmuna sjukdomar. Behandlingen är därför ofta mer långdragen och komplex än vid akut GVHD.

Hyperakut GVHD – en sällsynt och allvarlig variant

Förutom de två huvudformerna finns en ovanlig variant som kallas hyperakut GVHD. Den uppstår mycket tidigt, inom de första 24–72 timmarna efter transplantationen, och är tyvärr förknippad med en mycket hög dödlighet.

Vilka faktorer påverkar risken för GVHD?

Frekvensen och svårighetsgraden av GVHD beror på flera samverkande faktorer:

Transplantationstyp – risken är betydligt större vid allogen transplantation (donatorceller) än vid autolog (egna celler)
HLA-matchning – ju bättre vävnadstypsmatchning mellan donator och mottagare, desto lägre risk
Konditioneringsbehandling – intensiteten i behandlingen före transplantationen spelar roll
Mottagarens immunstatus – bland annat ålder och tidigare infektioner påverkar utfallet

Tack vare förbättrad HLA-typning och modern profylax har kontrollen över GVHD förbättrats avsevärt under senare år, men sjukdomen är fortfarande en av de viktigaste orsakerna till komplikationer efter allogen stamcellstransplantation.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online