Kontrastmedel är ämnen som en radiograf kan administrera i samband med en medicinsk undersökning för att bättre kunna visualisera kroppens vävnader och strukturer. De används ofta vid datortomografi (DT) och magnetresonansundersökning (MR) och kan hjälpa läkare att diagnostisera olika medicinska tillstånd. Även om allvarliga reaktioner på dessa ämnen är ovanliga, kan biverkningar och negativa reaktioner förekomma.
Kontrastmedel framhäver vissa vävnader eller strukturer i kroppen mot sin omgivning under en undersökning. Vid en DT-undersökning, som använder röntgenstrålar och datorbearbetning för att skapa tvärsnittsbilder av kroppen, absorberar eller blockerar medlet röntgenstrålningen så att organen blir tydligare synliga på bilderna.
Vid en MR-undersökning förändrar kontrastmedlet istället de magnetiska egenskaperna hos kroppens vattenmolekyler, vilket förbättrar synligheten av vävnader och bildkvaliteten. En MR-undersökning använder högfrekventa radiovågor och starka magnetfält för att producera detaljerade bilder av kroppens strukturer.
Vilken typ av kontrastmedel som används avgörs av vilken undersökning som utförs och vilken kroppsdel som ska granskas. Bariumsulfat och jodbaserade föreningar är de mest använda kontrastmedlen vid DT-undersökningar. Bariumsulfat finns i tablett- eller flytande form, eller som lavemang, och förbättrar bilderna av mag-tarmkanalen, vilket omfattar matstrupen, magsäcken och tjocktarmen. Jodbaserade kontrastmedel är klara vätskor som läkaren injicerar i ett blodkärl för att få en bättre bild av blodkärlen, gallblåsan, mjälten, urinvägarna och gallgångarna.
Vid en MR-undersökning används oftast gadoliniumbaserade kontrastmedel, som ger läkaren förbättrade bilder av hjärnan, inre organ som hjärta, njurar och lungor, samt artärer, vener och mjukvävnader.
Generellt sett är kontrastmedel säkra, men lindriga biverkningar kan uppstå och i sällsynta fall även allergiska eller allvarliga reaktioner. Bariumsulfat kan ge en obehaglig smak i munnen när det tas via munnen, eller en känsla av uppblåsthet när det ges som lavemang. Andra möjliga biverkningar är kräkningar, förstoppning, illamående, diarré och magkramper.
Jodbaserade kontrastmedel kan ge en metallisk smak i munnen samt orsaka blåmärken på injektionsstället, klåda, huvudvärk, illamående, rodnad, kräkningar eller nässelutslag.
Gadoliniumbaserade kontrastmedel har vanligtvis inga biverkningar och orsakar mer sällan allergiska reaktioner än jod- eller bariumsulfatpreparat. En studie av Martin R. Prince och kollegor, publicerad i februariupplagan 2011 av American Journal of Roentgenology, granskade allvarliga reaktioner hos patienter på två sjukhus under tio år. Resultaten visade att patienter som fått en allvarlig reaktion av ett gadoliniumbaserat kontrastmedel oftast tidigare hade reagerat på samma medel.
Du kan löpa större risk att utveckla en allvarlig eller allergisk reaktion på kontrastmedel om du har hjärtsjukdom, diabetes, njursjukdom, allergi eller astma, är uttorkad, eller tidigare har reagerat på kontrastmedel. Berätta alltid för din läkare om alla mediciner du tar och hälsotillstånd du har innan undersökningen.
Om du har njursjukdom, är gravid eller tar diabetesmedicin bör du diskutera riskerna med kontrastmedel med din läkare. Jodbaserade preparat kan orsaka njursvikt hos vissa patienter, särskilt om du samtidigt använder diabetesläkemedlet metformin (Glucophage), enligt MedlinePlus. Har du svår njursjukdom kan gadoliniumbaserade kontrastmedel dessutom öka risken för nefrogen systemisk fibros – en sällsynt sjukdom som orsakar förtjockning av hud, vävnader och inre organ.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online