Fysiska funktionshinder är kroppsliga begränsningar som påverkar vad en person kan göra, oavsett om det gäller rörelseförmåga eller förmågan att tolka information. Ett fysiskt funktionshinder innebär ofta att personen behöver hjälpmedel, exempelvis rullstol eller protes, för att kunna röra sig och klara vardagen. Funktionshindrets svårighetsgrad avgör också i vilken utsträckning personen kan delta i olika aktiviteter.
Nedan går vi igenom fyra vanliga typer av fysiska funktionshinder, deras orsaker och hur de påverkar den drabbade.
En ryggmärgsskada uppstår till följd av ett trauma mot ryggmärgen som stör motoriska och/eller sensoriska funktioner under skadans nivå. Skadan kan vara komplett, vilket innebär fullständig förlust av motorisk och sensorisk funktion under skadenivån, eller inkomplett, där viss funktion finns kvar.
Ryggmärgsskador kan orsakas av yttre trauma, polio, multipel skleros eller spina bifida. Skadorna klassificeras efter den nivå i ryggraden de drabbar, exempelvis "T-10 komplett". Termen tetraplegi (kvadriplegi) avser förlamning från axlarna och nedåt, medan paraplegi betecknar förlamning från T-1, alltså bröstkorgsnivå, och nedåt.
Förlust av en kroppsdel beror ofta på amputation. Enligt DDI utförs cirka 43 000 amputationer per år i USA. Amputationer under knät (BK), inklusive bilaterala BK-amputationer där båda benen drabbats, utgör den största gruppen.
Personer med amputation under knät anpassar sig generellt bättre till proteser, medan de som amputerats över knät (AK) ofta har svårare att vänja sig vid protes och i stället använder kryckor eller rullstol. Amputerade i överextremiteterna, alltså armarna, brukar anpassa sig bäst till sin nya situation.
Vanliga orsaker till amputationer är arbets- eller krigsskador, elakartade tumörer samt otillräcklig blodförsörjning till ett visst område. Den korrekta termen för den kvarvarande delen av lemmen, som används av både läkare och patienter, är "stump".
Synen är vår mest effektiva informationskälla – hela 84 procent av all information vi tar emot kommer via synintryck. Synskador kan bero på flera olika faktorer:
Inom optiken kallas perfekt syn "20/20", medan "20/200" definieras som legal blindhet. Två former av partiell blindhet är tunnelseende, där personen endast kan se rakt framåt, samt nedsatt synskärpa i form av närsynthet eller översynthet. Det är värt att notera att vissa personer som klassificeras som legalblinda ändå kan ha någon form av kvarvarande synfunktion.
Hörselnedsättning uppstår när överföringen av ljud från örat till hjärnan störs. Orsakerna kan vara strukturella skador på ytterörat och trumhinnan, eller sjukdomar i innerörat som förstör nervändarna.
Hörförmågan mäts i decibel, där ett normalt samtal ligger på cirka 60 decibel. En hörselnedsättning på 40–60 decibel medför märkbbara svårigheter att höra, medan en förlust på 80 decibel klassificeras som djup hörselnedsättning.
Hörapparater kan hjälpa, men de förstärker endast ljudvolymen – inte tonhöjden – och kan därför inte återge alla ljud korrekt. Av den anledningen använder många hörselskadade teckenspråk som sitt främsta kommunikationssätt.
Fysiska funktionshinder kan ta sig många olika uttryck, från ryggmärgsskador och amputationer till syn- och hörselnedsättningar. Genom rätt hjälpmedel, anpassningar och stöd från omgivningen kan många personer med funktionshinder leva ett aktivt och självständigt liv. Kunskap om olika funktionshinders karaktär och orsaker är ett viktigt steg mot ett mer tillgängligt och inkluderande samhälle.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online