Kroppens hela yta täcks av epitelvävnad, som består av tätt packade cellager. Lagren ligger så tätt intill varandra att det i praktiken inte finns några intercellulära utrymmen och endast en minimal mängd intercellulär substans. Epitelvävnaden är specialiserad på att klä både kroppens inre och yttre ytor. De epitelvävnader som bekläder kroppens inre ytor, exempelvis blodkärlens väggar, kallas endotel.
Epitelvävnader består av oavbrutna, sammanhängande cellager som täcker de flesta av kroppens inre och yttre ytor. Detta innebär att även om ytan har penetrerats kan man med hjälp av ett mikroskop se att penetrationen knappt når förbi epitelet – ett tecken på vävnadens täta och skyddande struktur.
Epitelceller sitter fast vid varandra genom så kallade cellförbindelser, eller celljunctioner. Adherensjunctioner ger mekanisk fästning mellan cellerna. Täta junctioner (tight junctions) blockerar diffusion och bildar vanligtvis en tätning runt ändarna på de celler som utgör enkla epitel. Dessa täta förbindelser hjälper till att effektivt separera kroppens vätskekompartiment, till exempel mellan den interstitiella vätskan och tarmarnas innehåll. Gap junctions är också fästande och möjliggör direkt kommunikation mellan cytoplasman hos sammanfogade celler. Små molekyler kan passera direkt genom gap junctions från en cells cytoplasma till en annan, vilket underlättar snabb signalering och transport.
Epitelvävnader är polariserade, vilket innebär att cellerna har olika funktioner på olika sidor. Epitelet har en fri yta där den apikala sidan är exponerad, medan den basala sidan vilar mot bindväven. Basen av varje cell är förankrad i ett basalmembran, och de laterala ytorna är anslutna till intilliggande epitelceller. Polarisationen av epitelcellernas struktur är särskilt tydlig vid cellernas sekretion och absorption, eftersom olika transporter och utsöndringar sker på olika sidor av cellen.
Epitelceller skiljs från de underliggande vävnaderna av ett basalmembran. Detta membran är ett tunt lager av glykoproteiner och kollagen, som produceras delvis av epitelcellerna och delvis av de underliggande bindvävscellerna. Basalmembranets uppgift är att reglera cellbeteende samt att minska risken för att neoplasmer (onormala celltillväxter) sprider sig till omgivande vävnader.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online