Exempel på sensorisk anpassning – så vänjer sig kroppen vid sinnesintryck

Sensorisk anpassning avser hur kroppen med tiden justerar sig efter en pågående stimulering. Begreppet beskriver den minskade känslighet i kroppens sinnesreceptorer som uppstår till följd av överstimulering. Processen gör det möjligt för kroppen att fungera i obekanta eller obehagliga situationer, samtidigt som den filtrerar bort den ursprungliga källan till irritation, chock eller överstimulering.

Här nedan följer tre klassiska exempel på sensorisk anpassning: temperatur, mörker och lukt.

Temperatur

Ett tydligt exempel på sensorisk anpassning är hur kroppen reagerar på temperatur. Så länge stimulus inte är extremt – exempelvis kokhett vatten – vänjer sig kroppen mycket snabbt. Den mänskliga kroppen uppfattar känsel genom huden, som innehåller många receptorer med olika funktioner. Det finns bland annat receptorer för värme, kyla, tryck och smärta.

Sensorisk anpassning till temperatur är anledningen till att kroppen snabbt blir van vid en kall dusch som kan ha känts chockartad i början. Samma mekanism gör att du snabbt vänjer dig vid ett varmt bad som i första ögonblicket kan ha känts obehagligt.

Mörker

Mörkeranpassning sker när ljusintensiteten minskar, vilket får ögonen att ställa in sig på mörkret. Flera förändringar sker i ögonen för att detta ska vara möjligt:

• Pupillerna vidgas märkbart för att släppa in mer ljus på näthinnan.
• Känsligheten i ögats färgreceptorer ökar. Vid lite ljus ökar mängden ljuskänsliga kemikalier i ögat, så att fler av dem kan träffas av fotoner, alltså ljuspartiklar.
• Anpassningen sker även i näthinnans stavar, som ansvarar för nattseendet. Precis som i tapparna ökar de ljuskänsliga kemikalierna i stavarna när belysningen är svag.

Tillsammans gör dessa anpassningar att synen gradvis förbättras när du till exempel går från ett ljust rum ut i mörkret.

Lukt

Luktsinet anpassar sig snabbt till alla dofter, vare sig behagliga eller obehagliga. När någon med särskilt stark kroppslukt kliver in i ett rum märks den obehagliga doften direkt för personerna som redan är där. Redan efter en kort tid slutar dock doften att uppfattas lika tydligt, eftersom en sensorisk anpassning till lukten har skett.

När därefter någon annan kommer in i rummet från utsidan drabbas denne genast av den obehagliga doft som personerna i rummet redan har vant sig vid. Detta visar hur effektivt hjärnan filtrerar bort konstanta, ofarliga doftintryck.

Sammanfattning

Sensorisk anpassning är en viktig mekanism som hjälper hjärnan att prioritera nya och potentiellt viktiga sinnesintryck framför konstanta stimuli. Tack vare denna förmåga kan vi fungera i vardagen utan att ständigt störas av temperaturväxlingar, ljusförändringar eller omgivande dofter.