Ångestsyndrom är ett samlingsbegrepp som omfattar många former av onormala och patologiska rädslor. Enligt boken "Anxiety Disorders: A Conceptual History" av German E. Berrios blev ångestsyndrom först ett accepterat begrepp bland psykiatriker mot slutet av 1800-talet. Det finns två huvudsakliga tillvägagångssätt för att behandla ångestsyndrom på kort och lång sikt: terapi och medicinering. Det vanligaste tillvägagångssättet är dock att patienten får träffa en kurator eller psykoterapeut samtidigt som hen tar läkemedel – främst bensodiazepiner som Valium, Xanax eller Ativan, samt antidepressiva medel som Zoloft, Paxil, Lexapro med flera, enligt Anxiety Disorders Association of America.
Det finns lika många orsaker som det finns varianter av ångestsyndrom. En orsak är biologisk – en nedsatt förmåga i hjärnan att bearbeta emotionella frågor och känslan av rädsla. En annan orsak kan vara det plötsliga upphörandet av alkohol- eller drogmissbruk. Stress kan också vara en bidragande faktor, och vissa personer känner ångest kring vardagsaktiviteter, som att köra bil på motorvägen, vistas i stora folksamlingar eller återvända till en plats där en tidigare traumatisk händelse inträffat.
För att hjälpa din läkare eller psykiater att ställa korrekt diagnos är det avgörande att du berättar detaljerat om hur du känner dig i olika situationer, eftersom behandlingsmetoderna skiljer sig åt beroende på typen av ångest.
Personer som lider av paniksyndrom drabbas av plötsliga anfall av oro och intensiv rädsla. Biverkningarna av dessa känslor innefattar ofta darrningar, andnöd, bröstsmärta som strålar ut i halsen – vilket ofta misstas för en hjärtinfarkt – samt förvirring och illamående.
Återkommande panikattacker, som ofta verkar komma från ingenstans, medför återkommande konsekvenser, såsom konstant oro över att få ett nytt anfall, total rädsla inför framtida attacker eller beteendeförändringar i försök att undvika nya anfall, enligt information publicerad på webbplatsen Psych Central.
Detta tillstånd är långvarigt, och personer som lider av generaliserad ångest har ofta symtom utan kända orsaker, enligt boken "Issues in the Long-Term Treatment of Anxiety Disorders". Generaliserat ångestsyndrom, även känt som GAD, är den vanligaste formen av ångest hos äldre vuxna. Tillståndet varar ofta i sex månader eller längre, enligt en artikel i Psychiatric Times från 2008.
Denna typ av ångest gör det extremt svårt för den drabbade att umgås med andra människor, särskilt i stora folksamlingar. Ett annat vanligt drag hos social fobi är den ihållande rädslan för att göra bort sig och bli offentligt förödmjukad. Fysiska symtom på social ångest inkluderar svettning, svårigheter att tala och andnöd.
Receptbelagda läkemedel, särskilt bensodiazepiner och selektiva serotoninåterupptagningshämmare (SSRI), är den vanligaste formen av korttidsbehandling av ångest. Dessa läkemedel bryts ner snabbt av kroppen och kan börja verka omedelbart eller inom några dagar. Medicinering är dock endast avsedd för kortvarig lindring, eftersom bensodiazepiner som Valium och Xanax är starkt vanebildande.
Den mest gynnsamma behandlingen för långvarig lindring av ångestsyndrom är terapi – specifikt kognitiv beteendeterapi (KBT). Denna metod bygger på principen att tankar påverkar beteendet, vilket i sin tur påverkar våra handlingar; genom att utforska orsakerna till en persons ångest går det att urskilja de steg som leder upp till episoderna och lära personen hur hen kan ändra sitt beteende när hen inser vad som händer. Antidepressiva läkemedel används också som del av långtidsbehandlingsplaner – exempelvis Paxil, Lexapro och Zoloft.
Även om korttidsbehandling av ångest innefattar intag av bensodiazepiner i samband med en panikattack är det viktigt att patienten sätter upp kortsiktiga mål för att börja vinna kontroll över ett tillstånd som kan vara försvagande. Kortsiktiga mål kan innebära att man sätter upp specifika uppgifter att slutföra inom kort tid, som att handla mat eller söka ett jobb som hjälper patienten att bli mer självständig, säger Gary Lawson, legitimerad psykolog med privatpraktik i La Jolla, Kalifornien, och författare till boken "Alcoholism and the Family".
"Det är viktigt för den som lider av ångest att sätta upp kortsiktiga mål för lindring, inklusive någon form av motion, kurser som lär ut tekniker för avslappning, meditation och andning, som yoga, eller att skriva listor över enkla uppgifter att slutföra", säger Lawson. "Det är också viktigt att lära sig känna igen när en panikattack är på väg, och att använda de verktyg man har lärt sig – andningsövningar, att försöka slappna av i varje muskel i kroppen, eller till och med att betrakta ångesten som något konkret som man kan föreställa sig lämna kroppen."
Svårt som det kan tyckas för någon som lider av ångest, särskilt när den härstammar från posttraumatisk stress, är det avgörande att patienten återvänder till platsen där traumet inträffade, eller diskuterar orsaken till sin ångest i detalj under en terapisession, enligt Lawson.
"Detta är nödvändigt för att kunna komma förbi de fobier som patienten kan ha och som försämrar förmågan att leva ett normalt, stressfritt liv", säger han. "Om du till exempel har flygskräck, skriv ner det – men sedan behöver du skriva ner din långsiktiga lösning bredvid, till exempel 'Jag kan gå ombord på ett flygplan och resa för att besöka mina släktingar'. Det kan kräva extra arbete med din terapeut för att övervinna rädslan, men det är det ultimata långsiktiga målet med ångestbehandling – att möta och övervinna sina rädslor utifrån inlärda och betingade reaktioner."
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online