Magsyra löser upp de bindvävsproteiner som utgör ramverket i vår mat och dödar de flesta bakterier som följer med födan – ändå lämnar den vävnaderna i tjocktarmen helt oskadda. Hur är det möjligt? Här går vi igenom vetenskapen bakom magsyrans kraft, dess koppling till cancer samt hur kroppen skyddar tarmen.
Syran i din mage är så stark att den skulle kunna lösa upp järnspikar, enligt boken "Biology, Fifth Edition" av Neil Campbell med flera. Trots denna imponerande styrka är magens egen slemhinna byggd för att motstå angreppet – men vad händer längre ner i matsmältningskanalen?
Många studier tyder på att gallasyror kan orsaka genetiska skador på epitelcellerna som kantar tjocktarmen, vilket kan leda till tjocktarmscancer. Detta noterar Dr. Carol Bernstein, M.D., vid University of Arizona College of Medicine.
Gallasyror är dock inte samma sak som magsyra. Medan gallan produceras i levern bildas magsyran av specialiserade celler i magslemhinnan, enligt Arthur Vander, James Sherman och Dorothy Luciano i deras bok "Human Physiology, Eighth Edition".
Långt innan magsyran hinner nå tjocktarmen neutraliseras den av bikarbonatjoner som utsöndras från bukspottkörteln och levern. Detta naturliga skydd säkerställer att den sura miljön i magen inte skadar den känsligare tarmvävnaden nedströms, konstaterar Vander, Sherman och Luciano.
Magsyra kan visserligen förvärra magsår, enligt Campbell med flera. Men syran når aldrig tjocktarmen. Normalt sett tar tjocktarmen endast emot en liten volym vatten, salter och osmält material – inte frätande syra. Detta förklarar varför tarmens vävnader förblir oskadda trots den aggressiva miljö som råder högre upp i matsmältningssystemet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online