Gulsot uppstår när huden, ögonvitorna och slemhinnorna får en gulaktig ton på grund av förhöjda nivåer av bilirubin – ett avfallsämne som bildas när gamla röda blodkroppar bryts ner. Varje dag ersätts cirka en procent av kroppens gamla röda blodkroppar med nya, och det är leverns uppgift att bearbeta de gamla. Om levern blir överbelastad kan gulsot uppstå.
Gulsot hos friska nyfödda kallas fysiologisk gulsot och är mycket vanligt, särskilt hos förtidigt födda barn. Patologisk gulsot innebär att gulsoten utgör en faktisk hälsorisk, medan Gilberts syndrom är en mild, ärftlig sjukdom som kan orsaka återkommande gulsot.
Även om gulsot är vanligt bland nyfödda kan höga bilirubinvärden vara farliga och leda till kernikterus – ett allvarligt tillstånd som kan orsaka utvecklingsstörning, hörselnedsättning och andra bestående problem. Behandlingen består oftast av fototerapi (ljusbehandling) eller, i svåra fall, blodtransfusion.
Normala totala bilirubinvärden i blodet ligger mellan 0,20 mg/dl och 1,50 mg/dl. Vid direkt mätning av bilirubin ligger medelvärdet på 0,00–0,03 mg/dl. Värden över dessa nivåer, i kombination med allvarliga symtom, tyder på en farlig gulsotnivå som kräver medicinsk utvärdering.
Gulsot är alltid ett tecken på att något inte står rätt till i kroppen, och behandlingen beror på vad som orsakar de höga bilirubinvärdena. Möjliga orsaker inkluderar leversjukdom eller leverskada, vissa former av anemi (blodbrist), blockering i gallvägarna, skrumplever (cirros), hepatit, toxiska läkemedelsreaktioner eller kroniskt alkoholmissbruk.
För att diagnostisera orsaken till gulsot – utöver den vanliga nyföddhetsgulsoten – tar läkaren vanligtvis en fullständig sjukdomshistoria, genomför en noggrann kroppsundersökning och beställer ytterligare tester. Detta kan omfatta leverfunktionstest, blodstatus, urin- och avföringsprov samt ultraljud av buken för att få en komplett bild av patientens hälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online