Kelatering, eller kelateringsterapi, är en metod som används för att avlägsna giftiga ämnen från blodet. Metoden bygger på kemiska ämnen som binder till farliga partiklar och bildar en ny förening som kroppen kan utsöndra via urinen. Kelateringsterapi är en etablerad behandling för personer som förgiftats av tungmetaller som bly och kvicksilver.
Enligt American Cancer Society kommer ordet kelatering från det grekiska ordet "chele", som betyder "klo". Namnet beskriver på ett träffande sätt hur kelaterande ämnen griper tag i farliga molekyler och gör dem ofarliga. Behandlingen behövs eftersom kroppen inte kan bryta ned dessa ämnen på egen hand – om de ansamlas i kroppen kan de orsaka allvarliga eller till och med livshotande biverkningar.
Det mest kända kelaterande ämnet är etylendiamintetraättiksyra (EDTA), som ofta ges som standardbehandling vid toxiska halter av kvicksilver, bly, järn, kadmium eller zink i blodet. Andra kelaterande ämnen är trientin (Syprine) och penicillamin (Depen, Cupramine), som används vid Wilsons sjukdom – en genetisk störning som ger obalans i kroppens kopparhantering.
Om du genomgår kelateringsterapi avgör din läkare detaljerna kring behandlingen – vilket kelaterande ämne som används, hur länge behandlingen pågår och hur den administreras. Vanligtvis ges behandlingen intravenöst, antingen som en kort injektion eller som ett utdraget dropp (IV). I vissa fall kan även ett oralt kelaterande läkemedel förskrivas.
Beroende på hur allvarligt ditt tillstånd är och läkarens bedömning kan du få totalt 10 till 20 enskilda behandlingar under en period av tio veckor till två månader. I vissa fall fortsätter behandlingen i flera månader eller längre.
Förutom att binda giftiga ämnen avlägsnar kelateringen även nyttiga mineraler från blodet. För att motverka denna effekt kan din läkare rekommendera vitamin- och mineraltillskott under behandlingens gång. Observera att kelatering medför risker för allvarliga biverkningar, bland annat oregelbunden hjärtrytm, njurskador, lågt blodtryck, kramper, andningsstillestånd, kräkningar, illamående, diarré och svullnad i venerna. Diskutera alltid med din läkare eller annan vårdpersonal om dessa risker och om bästa sättet att skydda din hälsa under behandlingen.
Utöver sin dokumenterade förmåga att avgifta tungmetaller har kelatering uppmärksammats för sin potential att stoppa eller vända åderförkalkning (ateroskleros), en av de främsta orsakerna till hjärt-kärlsjukdom och stroke. Teoretiskt skulle effekten kunna uppnås eftersom EDTA binder och avlägsnar kalcium, en av huvudkomponenterna i de plack som orsakar åderförkalkning. Observera dock att American Heart Association inte ser någon vetenskaplig grund för denna tro och inte rekommenderar kelateringsterapi för personer med åderförkalkning eller som vill förebygga sjukdomen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online