Både fysiologisk och patologisk gulsot ger en gulaktig ton i huden, ögonvitorna och slemhinnorna – men orsakerna bakom de två tillstånden skiljer sig åt. Här går vi igenom skillnaderna, de vanligaste orsakerna och hur gulsot behandlas.
När gulsot uppstår hos ett annars friskt barn kallas det fysiologisk gulsot. Det är mycket vanligt – de flesta nyfödda får någon grad av gulsot under de första dagarna efter födseln. Orsaken är att levern ännu inte hunnit mogna ordentligt och därför inte klarar av att bryta ner bilirubin, det ämne som ger upphov till den gula färgningen.
Patologisk gulsot kan drabba både barn och vuxna. Till skillnad från den fysiologiska formen utgör patologisk gulsot en verklig hälsorisk, antingen på grund av hur uttalad den är eller på grund av vad som orsakar den.
Hos nyfödda med fysiologisk gulsot är levern ofta oförmögen att bearbeta bilirubinet i kroppen strax efter födseln. När höga halter av bilirubin ansamlas uppstår den karakteristiska gulheten.
Patologisk gulsot har däremot ofta en underliggande sjukdom eller ett underliggande tillstånd som orsak. Vanliga orsaker inkluderar:
Hos nyfödda kan gulsoten dessutom förstärkas av uttorkning, för tidig födsel, en komplicerad förlossning eller andra faktorer.
Fysiologisk gulsot går oftast över av sig själv inom några dagar utan behandling. I mer uttalade fall kan ljusbehandling (fototerapi) rekommenderas, där speciellt ljus hjälper kroppen att bryta ner bilirubinet snabbare.
Vid patologisk gulsot fokuserar behandlingen på att åtgärda den underliggande orsaken. När orsaken väl har behandlats brukar gulsoten försvinna.
Om du misstänker att du själv eller ditt barn har gulsot bör du kontakta läkare för rätt undersökning, diagnos och behandling. Ju tidigare tillståndet utreds, desto bättre blir prognosen – särskilt hos nyfödda, där höga bilirubinvärden kan behöva behandlas snabbt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online