Keleringsterapi: vad vet vi egentligen om behandlingen?

Kelering har länge använts som behandling vid bly- och kvicksilverförgiftning, men idag tror vissa läkare att keleringsterapi även kan vara till nytta för personer med hjärtsjukdom eller stroke. Alla inom vården delar dock inte denna uppfattning. Enligt Mayo Clinic menar en del läkare att keleringsterapi i stället kan förvärra tillståndet. Det är också viktigt att komma ihåg att varken FDA (den amerikanska läkemedelsmyndigheten) eller American Heart Association godkänt metoden som behandling mot hjärtsjukdom.

Vad är kelering och hur fungerar den?

Keleringsterapi innebär att ämnet etylendiamintetraättiksyra (EDTA) tillförs kroppen genom en intravenös infusion. EDTA binder till sig mineraler i blodet och bildar en förening som transporteras runt i kroppen innan den till slut lämnar kroppen via urinen.

Medan kelering är en beprövad och effektiv behandling vid bly- och kvicksilverförgiftning är dess effekt vid hjärtsjukdom fortfarande omdiskuterad. Förespråkarna hävdar att EDTA kan motverka skador orsakade av åderförkalkning genom att binda till det kalcium som ingår i kärlblockerande plack och på så vis driva ut det ur systemet.

Så går en behandling till

En hel keleringkur består oftast av mellan fem och 30 behandlingar. När du kommer till kliniken får du sätta dig i en stol, och en tunn plastkanyl läggs i en ven i armen eller handen. Läkaren startar sedan en långsam infusion av EDTA-lösningen in i kroppen. Varje behandlingspass tar flera timmar, men du bör inte känna någon större smärta eller obehag – utöver ett svagt sting där nålen sticks in.

När passet är avslutat kan du gå hem direkt och återgå till dina normala aktiviteter. Vissa personer har dock rapporterat svullna anklar och täta urinträngningar efter behandlingen. Eftersom de flesta vitaminer följer med EDTA ut ur kroppen behöver du dessutom ta vitamintillskott under kurens gång.

Risker och biverkningar

Amerikanska National Institutes of Health (NIH) har genomfört en stor klinisk studie för att utvärdera både effekten och riskerna med keleringsterapi vid hjärtsjukdom. Resultaten har varit blandade: en mindre studie fann enligt Mayo Clinic ingen effekt alls, medan den större TACT-studien senare pekade på en måttlig positiv effekt hos vissa patientgrupper – ett resultat som dock mött omfattande kritik och inte lett till något officiellt godkännande.

Behandlingen har även kända biverkningar som feber, lågt blodtryck, kräkningar och huvudvärk. Även om det är ovanligt har vissa patienter dessutom drabbats av permanenta njurskador i samband med keleringsterapi.